Anna Jylhä

Jag har slagit igen ännu ett kapitel av mitt liv, de blev ju inte som jag tänkt mig, tanken var inte att du inte kan prata med mig längre men de som hänt går inte att ändra på och jag har blivit otroligt sårad dels av dig för att du betedde dig såhär mot mig och sedan av din familj.
Men de mest lustiga är att bara för att du visar utåt att du är sårad och ledsen och jag inte visar de utåt så betyder de tydligen för dig och alla i omgivningen att bara du är sårad och inte jag alls, då spelar de inge roll vad man gör och begär av mig för jag mår ju inte lika dåligt som du.
Jag vänder taggarna utåt när jag känner mig hotad, jag kryper in i mig själv och är iskall och gömmer det sårbara i mig, så ingen kan såra mig. Jag kommer klara mig galant själv, men min tillit till människor och så kallade vänner är än en gång förstörd.
Ja, jag har insett de att jag är starkare mentalt än du är, och jag har en ganska bra anledning till varför också.
Jag mår inte bra men efter de du gjorde igår känns de som om jag bara är förbannad. Du säger än en gång en helt annan sak till din omgivning än till mig, och då är de jag IGEN som blir "syndabocken", jag vet inte, de var en av anledningarna som de tog slut,
OK, att håna mig när vi är ensamma men bland våran omgivning, där går det för långt.
Du kommer aldrig behöva se mig mer, för du har sårat mig mer än jag trodde att du någonsin var kapabel till.
Jag kommer aldrig ångra mitt beslut, och just därför finns du inte längre.



//a.jylhä