Du
Känner att jag måste bara få skriva av mig.
Vi sitter i bilen och åker genom ett vinterlandskap med orörd snö på alla åkrar och träd och vi är påväg till dig en gång för alla.
Det var så otroligt fint det ska du veta, och att alla samlades efteråt och bara fick minnas dig än en gång med bilder och musik.
Jag har så mycket känslor som jag inte kan sätta ord på. Jag tänker inte säga farväl än för jag vet att vi kommer ses igen. Du är allas våran solståle som fortsätter att skina.
Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner, borde nog inte känna efter heller hur det känns. Men att gå fram till dig en sista gång var nog ett av de svåraste jag har gjort hitills i mitt liv, jag hade bara velat falla ner där och inte resa mig upp, jag börjar förstå nu att du kommer inte tillbaka till oss och jag vet att jag har förnekat det och inte velat inse det. För det gör ju ont. Men nu inser jag det mer och mer, det är tungt.
Man minns mer och mer saker med dig som man lagt i sitt bakre minne som nu kommer fram och jag kan endast bara le för jag har inga dåliga upplevelser med dig. Varje gång man träffat dig så har det varit med glädje.
Det värsta är nu när man börjar inse och förstå allt som hänt är att man också börjar förstå hur lätt det egentligen är att förlora någon. Man börjar förstå att man verkligen måste hålla sina närmaste väldigt nära.
Jag hittade servetten som jag hade när Tobias gick bort i min högra ficka på kavajen och din servett har fått en plats i den vänstra fickan nu.
Du kommer alltid vara med oss alla när det gäller allt, när vi vissa av oss tar nästa steg i vuxenlivet kommer du vara där, när vi umgås och trivs i varandras sällskap så kommer du vara där och när vi lever våra liv så kommer du vara där. Just därför kommer jag inte säga farväl än om jag någonsin gör det om någon av oss någonsin gör det för nu finns du alltid här.
Vi hörs snart igen RB.
//a.jylhä
Vi sitter i bilen och åker genom ett vinterlandskap med orörd snö på alla åkrar och träd och vi är påväg till dig en gång för alla.
Det var så otroligt fint det ska du veta, och att alla samlades efteråt och bara fick minnas dig än en gång med bilder och musik.
Jag har så mycket känslor som jag inte kan sätta ord på. Jag tänker inte säga farväl än för jag vet att vi kommer ses igen. Du är allas våran solståle som fortsätter att skina.
Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner, borde nog inte känna efter heller hur det känns. Men att gå fram till dig en sista gång var nog ett av de svåraste jag har gjort hitills i mitt liv, jag hade bara velat falla ner där och inte resa mig upp, jag börjar förstå nu att du kommer inte tillbaka till oss och jag vet att jag har förnekat det och inte velat inse det. För det gör ju ont. Men nu inser jag det mer och mer, det är tungt.
Man minns mer och mer saker med dig som man lagt i sitt bakre minne som nu kommer fram och jag kan endast bara le för jag har inga dåliga upplevelser med dig. Varje gång man träffat dig så har det varit med glädje.
Det värsta är nu när man börjar inse och förstå allt som hänt är att man också börjar förstå hur lätt det egentligen är att förlora någon. Man börjar förstå att man verkligen måste hålla sina närmaste väldigt nära.
Jag hittade servetten som jag hade när Tobias gick bort i min högra ficka på kavajen och din servett har fått en plats i den vänstra fickan nu.
Du kommer alltid vara med oss alla när det gäller allt, när vi vissa av oss tar nästa steg i vuxenlivet kommer du vara där, när vi umgås och trivs i varandras sällskap så kommer du vara där och när vi lever våra liv så kommer du vara där. Just därför kommer jag inte säga farväl än om jag någonsin gör det om någon av oss någonsin gör det för nu finns du alltid här.
Vi hörs snart igen RB.
//a.jylhä
Kommentarer
Trackback
