Hemgårdsvägen 17

Första natten är avklarad och den var helt underbar, min helt egna lägenhet. Jag säger de om och om igen bara för att veta att det är sanning och att det är verklighet. En underbar känsla som håller i sig. Som inte släpper taget om mig som allt det mesta i mitt liv lyckats gjort.

Igår var ett bevis på att du kan leta efter bättre grannar men du kommer inte hitta några bättre för dem bästa bor i detta hus.
Vi lagade middag gick över till Tobias och Emilie och sedan vart det fika hemma hos Björn och Ina. En helkväll med mys, kan det bli bättre???
Visst att hyresvärden är sådär halvbra med snällare ord, men vi har ju ett otroligt bra samtalsämne i allafall.

Jag kan inte heller släppa den tanken att jag är otroligt lycklig, och ibland funderar jag på att; man kan må så otroligt dåligt när ens värld faller i små bitar men att de alltid kommer något gott ur det onda.
Att en enda person kan få en att må så otroligt bra, få en att glömma och släppa taget om verkligheten en stund för att sedan följa med en in i verkligheten igen. Får en att känna hopp och livslust igen.
Att flera personer får en att känna glädje igen och möjligheter till en framtid.
Det är vackert hur vissa människor får mig att blomstra, känna lycka och bara accepterar mig för den jag är.
Alla har vi svagheter som vi helst döljer och håller hemliga, vissa svagheter döljer vi hela livet igenom och andra blir vi tvungna att dela med oss av vid passande och opassande stunder.
Jag hinner tänka otroligt mycket när jag är påväg till jobbet och hem från jobbet. Där sitter jag i bilen och tänker och funderar på allt och ingenting. Glädjer mig åt hur bra denna känsla är. Hur lycklig jag egentligen är, hur jag ibland måste nypa mig själv i armen för att verkligen känna att jag drömmer inte utan detta är verkligheten och att jag är vaken. Jag lever här och nu och tar dagen som den kommer, låter känslan bestämma min framtid, låter känslan leda mig rätt...



"Så länge jag ser glimten i dina ögon så vet jag att du är lycklig" - Vackert.

//a.jylhä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0