V i l i j a m

Jag kan inte förstå hur mycket ett djur gör för ens vardag och liv. Jag förstår mig verkligen inte på människor som klarar sig hela livet igenom utan några djur alls. Jag har klarat mig nu snart 2 månader utan min katt Vilijam. Det har funnits stunder då jag skulle ha kunnat döda för att få ha honom i min famn igen. Speciellt sådana där hopplösa dagar då man bara vill ha lite tröst, lite mys och ovillkorlig kärlek från någon. Då har Vilijam alltid funnits där. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag gråtit och han har bara kommit och lagt sig brevid mig eller krypit nära tätt inpå. Aldrig bett om något mer än bara mat, lite kärlek och bus. Han fyllde mina hopplösa och alla dagar med en speciell glädje och värme som bara jag vet om (+alla som någonsin har haft ett djur de skulle gjort allt för). Denna glädje och värme saknar jag vissa dagar, jag saknar det så mycket ibland att jag gråter, och jag gråter snart för detta är en av dessa dagar.
Jag sitter och kollar på bilder på honom och försöker föreställa mig hur det skulle vara att få ha honom här hos mig för alltid. Jag vet att det aldrig kommer funka för han är ingen innekatt och att utsätta honom för den olyckliga att han aldrig skulle få gå ut någe mer, de kan jag bara inte.
Jag har alltid haft djur runt omkring mig sen jag varit liten, och när jag fick Vilijam så sa jag att jag aldrig mer skulle kunna leva utan djur så tätt inpå som jag gjort. Men trots de så gör jag de nu, och det känns hemskt vissa dagar och andra dagar funkar det.
Imorgon ska jag hem till pappa och hälsa på och jag bara måste få se, och få känna hans värme. Han är saknad av hela mitt hjärta, känns som ett tomrum inom mig.
Just denna dag saknar jag honom som mest och jag önskar jag hade honom här brevid mig nu.



//a.jylhä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0