Anna Jylhä

Men jag fick ett sådant otroligt behov av att skriva och få ur mig vissa saker.

Kvällens pratstund fick mig verkligen att tänka, tänka på hur jag verkligen känner för vissa saker.

Men speciellt hur jag har känt de tidigare.

Hur jag insåg ikväll att jag varit så beroende av dig att jag själv mått väldigt dåligt.

Det här är antagligen första gången jag inser de här och inser hur jag satte mig själv i den djupaste skiten jag någonsin varit i.

Hur jag betedde mig under hela tiden, bara för att jag var rädd för att vara ensam, jag var så fast så beroende.

I dagens läge ser jag det inte som att jag är ensam utan att jag har mer vänner som jag kan lita på än jag någonsin haft.

Och jag har dig där jag vill ha dig, och du har mig där du vill ha mig, som bästa vänner.

Jag förstår verkligen inte hur jag inte insett de här så mycket tidigare, varför jag inte sa stopp tidigare.

Att vara vänner efter ett förhållande kan vara väldigt svårt och jag tror att det är den stora anledningen till att jag var så beroende.

Jag var så rädd för att förlora dig på riktigt. Att aldrig mer få prata med dig eller se dig.

I efterhand är jag nästan glad att det tog slut för idag är du och jag närmare än vi någonsin varit och vi vet båda vad som gäller och vi är verkligen bästa vänner.

I alla fall är det så jag känner.

Just nu mår jag lite upp och ner, upp på de sättet att jag inser att jag har de otroligt bra och ner för att jag inser hur dåligt jag mått tidigare och hur orättvist detta varit mot dig.

Jag borde nog säga detta till dig nästa gång vi ses.

Sedan tänker jag just nu på att om tre veckor så gör jag slut med sommaren, men jag vet att vi blir tillsammans igen nästa vår. De gör mig otroligt upp och ner också.

Sandra och jag sa för ett tag sen att 2011 blir de året vi växer upp på riktigt. Det har gått upp och ner med de. Våren var seriös, sommaren var väldigt, hur ska jag utrycka de för att de inte ska uppfattas fel?

Sommaren var inte direkt som att växa upp utan mer som att bli några år yngre på ett väldigt bra sätt, och hösten vet jag verkligen inte hur den kommer bli.

Jag bor i min drömlägenhet, jag jobbar med något jag brinner för men de känns lite som att jag kommer ha väldigt mycket fritid under hösten/vintern, jag kommer ha tid att tänka på den riktiga verkligheten som antagligen är bra, eller?

Jag vet att jag kommer ha mina bästa vänner nära om inte närmare än i somras.

Ett konstaterande våren var seriös sommaren var yngre och hösten/vintern blir???

//a.jylhä