Ruta ett
Två år har gått och jag står här igen och vet inte riktigt vart jag ska bo och behöver verkligen en ny lägenhet.
Sad but true.
Om de inte vore för att Nyköping är en av de få städer jag verkligen känt mig hemma i och för alla jag träffat och lärt känna här så skulle jag flytta till Norrköping. Men jag kan inte fly än en gång från de jobbiga.
De är bara bita i de sura äpplet och göra de bästa av situationen.
Jag blir så otroligt glad när jag känner att folk verkligen bryr sig. Att folk tar sig tid till att bry sig om en. En vecka har gått nu och de känns som att de kommer bli en tuff tid framför mig, de är bara ta de lugnt och lära mig att leva mitt egna liv.
Tack alla ni som satt där i tisdags kväll med mig när våra världar vändes upp o ner.
Nästa steg är bästa vänner för livet.
Jobbet är stressigt men mindre stressigt på en skala om man jämför med för hur de var för exakt en vecka sen.
Har varit på min första reklam plåtning och min första reklam filmsinspelning under senaste veckan.
Jag är otroligt förvånad över mig själv att de gick så bra.
Jag var ett nervvrak en dag innan fotningen och under fotningen var de lugnt.
Filminspelningen var jag inte lika nervös inför, för nu hade jag ju fått lite kött på benen. De är jag glad för, den var en enda stor kaos men väldigt spännande och rolig.
Nu är de dags att gå tillbaka till rutinerna på jobbet och ta tag i de jag inte hann förra veckan.
//a.jylhä
Kommentarer
Trackback
