Stone heart and bulletproof
Som rubriken beskriver så känns som de är de enda jag kan vara just nu. Det finns undantag och då visar jag verkligen de, den/de som är med mig just då märker också de.
Imorgon åker jag till Eskilstuna och hämtar hem dig. Jag är på något sätt lite nervös som första gångerna man träffar någon man är kär i och det pirrar i hela kroppen. Visst de är inte riktigt den känslan för den är oslagbar men det är inte långt ifrån de jag känner nu.
Men från början kommer de från David Guettas låt Titanium, men när man lyssnar på texten så klickar de bara.
Det är som Veronica Maggios låt Inga kläder och Sju sorger, också låtar då man nästan tror att sångaren sjunger om en själv. Konstig känsla de där när man kan "assosiera" (hur de nu stavas, när man känner igen sig) till en låt och verkligen flätas samman med låten och bara tänka på sitt eget liv.
Galet.
Imorgon åker jag till Eskilstuna och hämtar hem dig. Jag är på något sätt lite nervös som första gångerna man träffar någon man är kär i och det pirrar i hela kroppen. Visst de är inte riktigt den känslan för den är oslagbar men det är inte långt ifrån de jag känner nu.
Men jag har inte något namn till dig än. De två jag funderar på just nu är Miilo och Levis.
Miilo har jag alltid tyckt är fint men sedan fick jag en kommentar när jag sa att de pojkar som betytt något i mitt liv alltid börjat på M så att jag kanske borde bryta mönstret nu. Och då spårade jag iväg till Levis för att jag hörde någon sa de och att det var väldigt likt de jag täknkt mig från början, Travis.
Vi får se det får tiden bevisa. Jag vet att så fort jag spenderat mer än en 1 timme med den lilla kraken så sitter namnet på tungan automatiskt.
Spännande.
(Kraken för en månad sen)
//a.jylhä
Kommentarer
Postat av: alexandra
ååååh vilken söt!
Trackback
