Änglavakt

Dagens händelse har verkligen fått mig att fundera allvarligt på dig, mig, oss och alla runtomkring.
Jag var livrädd som alla andra också var, du fick alla våra hjärtan att slå några slag extra. Inte minst mitt då jag redan hade en konstig känsla när du skulle börja köra på denna bana.
Jag kände en obehaglig känsla i kroppen, om jag inte minns rätt sa jag, "jag tycker verkligen inte om när han kör på den här banan, visst att jag inte var med förra gången de hände men jag tycker inte om denna bana".
Och 45 minuter senare så låg du där. Men du klarade dig än en gång, den som bestämmer måste verkligen tycka om dig otroligt mycket för idag hade du änglavakt.
Förra gången detta hände var för nästan exakt 2 år sen (om 1 månad) då när vi träffades. Och detta får mig att tänka tillbaka på den tiden när du och jag vart vi. Idag kändes de som vi igen, för jag hade kunnat tagit den smärtan du hade för att få slut på ditt lidande bara för att jag såg. Du låg där på sängen och vi möttes med blicken och du log ditt underbara leende när du såg mig. Och det kändes som en sten lossnade och jag såg rakt in i dig.
Varför ska det vara så svårt att säga dessa tre ord så de inte misstolkas, eller så de blir förstådda på rätt sätt?
Jag vet inte varför jag är ledsen? Du klarade ju dig och mår hyfsat bra, bättre kommer du må. Vi höll varandra i handen och gjorde de bara för att vi ville och kunde och hade en anledning att göra de, och jag kan säga ärligt att de var bra, väldigt bra.
Så här känner jag och jag vet att jag inte kan prata med någon om de här, jag skulle vilja kunna säga sanningen till dig rakt ut utan att vara rädd för att bli missförstådd. Varför ska det vara så svårt? Vad är jag rädd för du är ju värdefullaste personen för mig och jag vill att du ska veta de här för livet är verkligen skört.
De här kan vara ett tecken, ett tecken på något jag tryckt ner, grävt ner, stampat på och gömt långt in i mig själv.
Något jag inte vågat ta fram för att jag inte velat känna efter hur de egentligen känns.
De kanske finns de som kommer prata om detta inlägg och antingen tycka att jag är en skit och bara dum i huvudet, men vet ni vad jag bryr mig inte, jag bryr mig inte om något annat än dig just nu.
Du lämnade aldrig mitt hjärta och det kommer du aldrig någonsin göra. Du är min bästa vän.
'
//a.jylhä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0