Anna Jylhä

Nu kommer de titt som tätt, smyger de nära inpå skinnet, obehagligt nära.

Oron, rädslan och negativiteten.

Varför? Som vanligt när det händer finns det ingen speciell anledning utan de bara kommer och får en att må sådär obehagligt.

Allt blir negativt, alla drömmar blir omöjliga, alla förhoppningar rasar och allt snällt någon någonsin sagt till en är som bortglömt.

De som brukar få en att bli glad märks knappt, 

Jag tror den stora oron beror på jobbet, ska jag hinna med allt på tre veckor innan jag slutar, ska jag ha lugnet i mig när jag väl slutat och lämna de arbetsuppgifterna bakom mig för att kunna helhjärtat ägna mig åt mina nya arbetsuppgifter de jag kommer göra 6 månader framåt?

 

I detta läget är det bästa att tänka att de kommer lösa sig. Jag måste vara lite optimistisk, de jag är som sämst på att vara om jag inte har riktig fakta. 

Fakta gör mig säker, fakta får mig att våga.

Och det är allt det handlar om för att jag vill göra det bästa av allt, aldrig lämna något halvgjort.

Mer possitiva tankar imorgon, imorgon tänker jag fota lite och boosta egot lite, och tänka att det kommer lösa sig jag lovar. 

//a.jylhä