Bland höghus och tunnelbanan

Semestern har börjat för 3 dagar sedan.
Mitt huvud är just nu väldigt förrvirrad när det gäller det mesta. 
Arbetet är den största förrvirringen till allt, hur ska jag göra, vad ska jag göra, 
Jag vet vad jag vill men under vilka kompromisser vill jag de? 
Något som får mig fundera på något annat än jobbet är mina vänner, 
I fredags tror jag seriöst jag fick en lätt panikattack. Jag visste knappt vägen hem efter jobbet, och jag hade egentligen velat dra täcket över huvudet och legat där i sängen tills allt löst sig. 
Men saknaden av vännerna fick mig att ta de där stegen för att komma till Trosa. Och så fort jag träffat er, släppte det mesta och allt kändes så mycket lättare. 
Just nu sitter jag och väntar ett samtal som antagligen kommer ge mig en hint om framtiden. 
Relationer är det bästa jag vet, att hitta rätt bland denna djungel av människor och personligheter är svårt.
Hitta relationer som får en att växa och våga, relationer som får en att må bra, relationer som får andra att må bra och relationer som får en att bli helt varm i kroppen är otroligt svårt att hitta. Men just nu känns det som jag hittat dit. Hittat rätt känsla som är ömsesidig. Fast de är ju såklart otroligt farligt, du ger så mycket av dig själv att det är enkelt för någon och bara rasera allt. Men känslan finns där och orden finns där. Men de steget vågar jag inte riktigt ta än, erkänna för mig själv hur de egentligen ligger till. Det får tiden bevisa.
Känslan är så sårbar att jag ibland blir rädd, rädd för att ge mer av mig själv, 
Det är ett ömsesidigt spel där relationen är otroligt skör, skörheten innan tryggheten gör allt så mycket mer spännande och farligt. 
Men alla upplevelser får mig att le, hur en relation kan vara så annorlunda mot allt annat. Så bra. 
Jag kan vara väldigt iskall för att inte släppa in någon för nära inpå skinnet på mig själv, för att inte ge någon den chansen på öppet mål. Men när jag tappar greppet då blir det livsfarligt, 
Och det jag just nu håller på med är att inte tappa greppet om situationen.

//a.jylhä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0