Anna Jylhä

De senaste veckorna har bara susat fram. Från en ide till en handling. Från en handling till en ide. 

Hur allt bara blivit en berg o dalbana på några veckor bara.

Vissa stunder glömmer man allt och lever i stunden andra dagar funderar jag så de knakar. Ibland undrar jag om inte min hjärna kommer sprängas en dag för att jag har så mycket tankar om allt. Hur jag har ett finger i de mesta på jobbet, hur jag kan hantera många bollar i luften och samtidigt ha koll. Ibland undrar jag verkligen hur jag kunnat bli såhär bra på att kunna prestera hundratio procent i stressiga situationer. Hur jag endå tänker klart och förstår sammanhanget.

Om några veckor är det dags att byta tjänst på jobbet igen. De ska bli så jäkla spännande och kul men jag är livrädd också. Som de flesta gånger jag bytt tjänst på kontoret sen den dag jag satt min fot där första gången så har varje gång jag tackat ja och inte riktigt vetat vad jag tackat ja till förrens någon vecka efter, denna gången kommer de antagligen bli någon månad senare. De här är stort ett kliv till mot toppen, en riktigt bra början. De är som sagt tur de finns människor i min omgivning som vet exakt vad jag går för och vad jag klarar av och som tror på mig. Lilla mig med den stora käften och det pessimistiska och ibland för realistiska tankesättet.

 

Någon som glädjer mig otroligt mycket är min träning. Här om dagen så var de mätning på jobbet. Man mäter av måtten på din kropp för att veta om man kan använda mig till provning av diverse plagg. 

Jag hade minskat 1 cm runt rumpan och 2 cm i midjan! Detta är helt klart en förtjänst av den varierade träningen jag hållt på med nu i 3 veckor och mina nya matvanor som i stort sett bestått av ägg, ica-paj och tonfisk. Vi kan ta denna vecka som ett exempel och då har denna veckan varit rätt lugn endå. 

Måndag: Innebandy, Tisdag: Löpning + styrka, Onsdag: Fotboll, Torsdag: Innebandy på lunchen och löpning och styrka på kvällen, Fredag: Styrka på gymmet.

Märker även på min kropp att jag tightat till mig själv, jag har byggt upp små små muskler på armarna och visst benen ser fortfaranden ut som små kycklingben men de består nästan endast av muskler (utom låren som fortfarande fläskar).

Jag har inte vågat väga mig än då jag är rädd för att bli för besviken. Har ju sagt att jag vill gå ner till min ideal vikt (som är hemlig) för att må som bäst, och nu har jag tränat i 3 veckor och har inte vägt mig en enda gång sen jag började. Och det ska nämnas för mig är de galet svårt att tappa kilon trots att de handlar om 2-3 kilo då jag är så liten redan som jag är.

En sak vet jag i allafall både jag och min omgivning tycker om de man ser idag. Tightare, snabbare och starkare. Check.

//a.jylhä