Anna Jylhä

Ni vet känslan när man stoppar nyckeln i nyckelhålet till sitt hem? 

När man saknar att vara hemma så fort man är borta. När man pustar ut så fort man kliver in genom dörren. 

Ställer väskan på golvet och bara kliver in. Allt ser precis likadant ut som när man lämna de. 

Disken står fortfarande där odiskad, tröjan som inte kändes rätt ligger fortfarande på golvet men framför allt tystnaden. Den obehagliga, underbara tystnaden. 

Känslan som uppstår när man tänker på hur mycket man faktiskt åstadkommit i hemmet i stort sett på egen hand. Kunna säga och veta att ja jag klarar av att riva tapeter, tejpa listor, måla väggar, och så vidare, skapa hemmet som jag velat ha så länge. Precis som jag vill ha det. 

Den känslan är så himla oslagbar. 

 

Något annat som är oslagbart är känslan av att man mår bra. Jag trivs med livet otroligt bra som de är just nu. Typ så bra att jag nästan kan säga att de känns som flera års drömmande blir verklighet. 

Hur allt faller på plats och allt innan detta bara har kännts fel för att detta känns så himla rätt. Mer än allt annat någonsin.

Hur allt känns så himla självklart och glasklart. Så här starka känslor har jag bara kunnat drömma om.

Som jag sagt flera gånger det är nog ödet som gjort att vi hamnat här just nu, tillfällena har kommit och gått genom åren men då har vi inte varit redo för de här. Redo för att förlora oss i varandra. Leva i våran bubbla. 

Tänk er att man hittar någon som gör att tiden springer iväg så fort man får vara i dennes närhet men samtidigt står tiden still i våran bubbla. För så fort vi är i bubblan så handlar det bara om oss. Omvärlden kan snubbla omkull och tappa greppet men så länge vi håller oss i bubblan så mår vi bra och struntar i omvärlden. Bubblan skyddar oss från väder och vind. Blåser de stormar utanför bubblan så kan jag känna trygghet bara av att kliva in i denna bubbla med just dig. Bara andas samma luft som du gör mig lugn. Det lugnar kaoset i mig själv. De eviga kaoset med mina känslor. 

Man kan nog säga att du hittat nyckeln till mitt hjärta, den som varit borta så länge så jag börjat tvivla på om någon någonsin skulle kunna hitta den. Men just du har hittat den och ingen annan än jag är gladare över det. 

 

Mitt hjärta slår dubbelslag i din närhet och kaoset inom mig försvinner sakta men säkert.

 

//a.jylhä