Long distance runner

U n d e r b a r t !
Första springrundan är gjord för denna vår. Jag fick äntligen tummen ur arslet och gav mig ut och sprang efter jobbet idag. Jag fick för mig på jobbet att om jag kanske köper ett par löpartights så måste jag ju använda dem och det har jag gjort nu. Funkade kanon.
Jag sa innan jag började springa att; spring så långt du kan och sedan får du gå tillbaka om du inte orkar mer. Så jag sprang till Oppeby och kände inget sug alls efter att stanna så jag fortsatte till sjukhuset och sedan till Hemgården igen och sedan hem. Jag stannade inte en enda gång, och jag är otroligt förvånad för jag trodde inte jag hade kvar denna motion. Jag var ute och sprang i 55 minuter konstant.
Nu har man en sånn där härlig lugn känsla i kroppen, äntligen har jag kommit över det jobbigaste med att börja springa igen, just att börja. L o v e l y . Creed to me.

Äntligen är du på väg hem, snart får jag sova med dig igen. L o v e .

Imorgon är det måndag vilket betyder att jag är ledig. En springtur kommer det nog bli och en promenad på stan och inte minst ett besök i matvaru affären. C h e c k !



//a.jylhä

Jag kan bara inte låta bli

Jag kan bli så otroligt förvånad över mig själv. Jag har sagt att denna månad ska jag inte handla så mycket kläder för att det har blivit ganska mycket kläder handlade de senaste månaderna. Men jag in på Nelly.se och såklart blir jag tvungen att beställa kläder jag kunde bara inte låta bli att köpa denna underbara blommiga klänning. Sedan blev jag ju tvungen att beställa lite till en enda klänning kan jag ju såklart inte bara beställa. Än en gång kommer våren/sommarens produkt vara klänningar i år igen.

Detta beställde jag på H&M;



By the way på lördag blir det kräftskiva/knytkalas bara för ovanlighetens skull. Varför kan man inte njuta av det goda på vintern också??

//a.jylhä

Shopping.

Jag ska börja detta inlägg med att bara skryta lite om hur bra jag egentligen har det och mår.
Jag inser det mer och mer för varje dag som går, och jag blir bara nöjdare och nöjdare ju mer jag tänker på det. Jag kan inte heller släppa tanken på att jag bara njuter av allt för tillfället. Mitt liv är ett enda stort glädjerus just nu.
Kan det vara så att jag är kär?? Det är inte ens en fråga utan jag är verkligen kär i världens b ä s t a .
Denna känsla ger mig ett otroligt l y c k o r u s .

Har beställt nya kläder från H&M nu igen. Här är det som kommer hem till min garderob i slutet av denna vecka;
Vårens färger går helt klart i lila och såklart blommigt. Ju mer blommor desto sötare och finare.



//a.jylhä


Du kan inte leva utan dina vänner, never ever.

Jag sitter här och tänker på hur mycket en pratstund med dina  u n d e r b a r a  vänner kan göra för att få upp ditt humör och inte tänka så mörka tankar längre.
Emelie knackade på hemma hos mig igår och precis innan hon knackade på så kändes det som om allt var hopplöst och lönlöst väldigt nära till tårar där. Hon knackar på bjuder in mig till henne och man får prata av sig och man kände verkligen hur mycket bättre jag mådde.
Sedan idag gick jag hem till Sandra där hon och Emelie satt och allt kändes så otroligt bra igen som om man bara fick ett upplyft, att vad som än händer så har jag alltid dessa två goa tjejor som finns där för att lyssna på mitt klagomål lite. Och låter mig prata av mig och jag mår direkt otroligt mycket bättre och ser på allt mycket ljusare.
Denna känsla är en av de bättre som finns. Känna att man verkligen får ut något av att vara med dina vänner i några timmar och bara få prata om allt mellan himmel och jord.
Detta värmer verkligen och jag känner en varm känsla av  l y c k a  börja bubbla inom mig och verkligen se hur bra jag egentligen har det med världens bästa vänner och en underbar pojk. Livet kan inte bli bättre för stunden.
Dessa mörka dagar är än en gång förbi och allt känns så otroligt mycket bättre.
Tack  u n d e r b a r a  vänner för att ni finns.



//a.jylhä

Hopplösa jag

Varför känner jag det som om det fattas något i mitt liv? Jag har kännt mig så otroligt hopplös och ledsen dem senaste dagarna, visst jag har gjort illa ena armen så jag är halvt handikappad men det är något annat. Känns som om jag står och trampar på samma ställe och kommer inte vidare. Men på ett sätt känner jag mig pressad och vill bara att dagarna ska gå men jag lever inte utan jag bara räknar dagar men vad räknar jag till?
Jag känner att jag har tårarna i halsen nästan varje dag, jag skulle vilja resa bort komma bort ett tag.
Du gör mig till väldens underbaraste men inte ens de har hjälpt de senaste dagarna. Det är antagligen inget alls men jag vet inte.
Jag vill känna mig trygg. Kan du ge mig denna trygghet jag behöver det är frågan.



//a.jylhä

Smärta

Igår var vi och åkte snowboard i Flottsbro och ja det gick väl hyfsat fram till att jag ramlade och slog i armbågen i backen. Jag ramlade baklänges och slog i armbågen + drog armen bakom mig. Detta gjorde otroligt ont men jag trodde det inte var värre än dem gångerna jag ramlat tidigare så jag åkte ner och tog liften upp igen. I liften känner jag en stramade smärta i armen men tänker inte mer på det. Väl uppe på toppen så knäpper jag på bindningen och ska resa mig upp men jag har ingen styrka i armen att resa mig upp själv så jag får hjälp upp.
Smärtan försvinner inte under tiden vi åker hem, den blir bara värre. Senare på kvällen sitter jag i sängen och ska försöka få upp ett kuvär med foton i och jag har inte ens styrkan i högerhanden att göra detta så jag börjar gråta för att det gör så otroligt ont och jag börjar tänka kan jag köra bil till jobbet imorgon om jag inte ens får upp ett jäkla kuvär??
Natten är bara pain rakt igenom, jag vaknar av att armen smärtar otroligt mycket så man kan säga att jag har gråtit halva natten. Kännt mig helt hjälplös hur ska jag få bort smärtan från armbågen? Men när klockan ringer på morgon så kliver jag upp försöker ta på mig kläder och det går sådär men jag får på mig dem efter några smärtsamma ilningar i armen. Jag går ut till bilen startar bilen och ska lägga i en växel med högerhanden och det går inte. Min arm orkar inte den bara gör ont och ondare. Jag blir helt knäckt. Jag sitter och gråter i bilen för att det gör så otroligt ont. Vad ska jag göra nu? Jag kommer inte till jobbet med bil, jag kommer inte helt enkelt till jobbet överhuvudtaget. Min styrka i armen är som bortblåst och jag känner mig otroligt hjälplös och önskar att jag bodde närmare jobbet än jag endå gör. Att jag aldrig skulle ha ramlat igår.
Nu sitter jag är och har precis ringt vårdcentralen och sitter och väntar på att de ska ringa upp. Jag tror inte det är brutet men de gör så otroligt ont att de är möjligt att det är en spricka i armbågen. Jag trodde jag inte skulle behöva gå till vårdcentralen att det skulle gå över under dagen men det har de inte gjort och jag kan typ inte göra något alls med armen. Känns som om den har fastnat fast den inte har gjort de.
Armbågen är helt uppsvullen och mjuk, man känner knappt knotorna på utsidan längre. Jag sitter här helt ensam och undrar om jag ska kunna åka till jobbet ens imorgon. Känns så hemskt.
Jag känner mig så hopplös och undrar verkligen vad ska jag göra? Hur ska jag göra för att få slut på smärtan. Har ätit 3 alvedon och det lindrar inte smärtan ens lite.
Jag går runt med en halsduk runt halsen med en arm utan styrka hängades i den.
Smärta, smärta och smärta.
Om det ändå kunde gå över, jag försöker göra så lite som möjligt. Vårdcentralen ska ringa ca kl 16.40 och till dess kan jag inget göra. Tills dess är jag helt ovetande om något alls.

//a.jylhä


Snowboardåkning i solsken.

Här är lite bilder från backen i lördags. Emelie var fotograf.
KOMMENTERA!

 Bild 1.


 Bild 2. Jonathan


 Bild 3.


 Bild 4. Kjell.


 Bild 5. Jonathan


 Bild 6. Tobias


 Bild 7. Martin


 Bild 8.


 Bild 9. Martin

 Bild 9. Tobias.


 Bild 10. Kjell.


 Bild 11. Tobias.


 Bild 12. Jonathan.


 Bild 13. Tobias.


 Bild 14. Jonathan.


//a.jylhä

Galet

Gårdagen är nästan ett minne blott. Vissa stunder minns man mer än andra. Blev trots allt utgång igår. Galet roligt vi hade denna kväll det lilla jag minns.

"I know you.
-No you don't"

haha.

Det bästa med denna kväll var nog promenaden hem, helt underbart att få gå hem med den man tycker om och bara njuta av varandras sällskap. Denna promenaden kommer jag minnas länge, jag var ju skapligt onykter och lite på krigsstigen humör på ett positivt sätt.
Du får mig att vara den lyckligaste individen. Guld värt.


RSS 2.0