Anna Jylhä

- 28 Februari 2011 -
Sista dagen idag då. Jag förstår det inte riktigt än men det var det och imorgon blir de Norrköping.
Jag köpte en tårta till alla, men duktig som jag var så smakade jag inte ens på den. Ska försöka bli lite nyttig nu har jag bestämt.
Våran städare blev helt förkrossad av att jag skulle sluta, han som tyckte att jag var så otroligt snäll, duktig och stark (enligt honom var jag tydligen den enda tjejen som kunde slita och dra med pall lyften på jobbet).
Det kändes lite sorgligt att behöva lämna in min nyckel.
Efter jobbet så gick Linn och jag och tog en fika och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord, allt man egentligen kan prata om på två timmar. Kändes som om vi behövt några timmar till. Sedan gick vi tillbaka till jobbet för att säga hej då till Martin och Carina. Sedan fick jag veta att på mitt nya jobb så har dem tydligen ett månadsmöte för hela byggnaden den första varje månad då man pratar om kommande månad och alla nya får presentera sig. Ooh lite nervös men de kommer nog gå bra.
Sedan åkte jag hem och än så länge har jag inte fällt en tår.

Undra vad jag ska ha på mig imorgon är den frågan som kretsar runt i huvudet just nu?

//a.jylhä

Två nya t-shirtar ramlade ner i brevlådan igår från junkyard plus ett par jeans. En DC och en Björkvin och jeansen är från We.
Jeansen var lite smått stora men dem var snygga så dem behöll jag endå, men t-shirtarna var awesome. 
Junkyard har ju just nu rea på alla vinterprylar, så vi passade på att beställa hem lite.

Och ja, jag fick jobbet i Norrköping så jag börjar på tisdag. Ja nästa tisdag den 1 mars. Snabba bud. Men de ska nog gå bra. Jag är redan nervös men jag har en bra feeling i allafall.

Här är t-shirtarna i allafall:


(Björkvin)


(DC)

//a.jylhä

Skönt är det som beskriver den här semestern.
Igår var första dagen i Sälen och den bedrev vi genom att åka bräda i backen. Åhh gud vad jag tycker de är kul jag skulle kunna bo där. Det börjar komma lite smått de där med svängarna och farten. Jag kan inget annat än att njuta av min nya bräda som gör susen.
Fast de som var lite trist var att jag lyckades ju ramla några gånger trots allt och gjorde en riktig vurpa och slog i vänsterarmbåge igen. Så jag är lite smått handikappad just nu.
Därför har dag två i Sälen bara varit en vilodag då jag har smörjt armbågen med tigerbalsam och försökt röra den så mycket jag kan så vi kan åka imorgon igen. Det vi gjort idag har typ varit att fika och bara slappa otroligt skönt och alldeles snart ska vi dra och åka lite skridskor också och senare ta ett eller flera glas vin.
By the way så gick intervjuen i Norrköping bra tycker jag, fick inget besked än men får det i början av nästa vecka. Kan bli hur bra som helst de där med Norrköping.
Önska mig lycka till imorgon i backen, förhoppningsvis har smärtan i armbågen släppt lite i allafall inte allt men är man sugen på att åka så får man lida lite.



//a.jylhä

Vi börjar med dagens sämsta bara för att skacka av de dåliga.
Dagens sämsta är: Sveriges vägar vid snökaos.
Varför jag skriver bara vägar är för att jag tycker om snö otroligt mycket men när inte vägarna är rena från snö speciellt E4 som är en europaväg så blir jag galen. Det tog mig 1h och 40 minuter att åka från jobbet till att jag parkerade bilen. Det brukar ta 45 min i vanliga fall. Nej, usch vägar måste underhållas bättre vid snökaos så vi som inte jobbar i samma stad som man bor kommer hem i någorlunda tid.

Dagens bästa är: Jag ska på anställningsintervju på tisdag i Norrköping. Det är så otroligt spännande och jag tror jag skulle passa för de här arbetet galant. Jag har aldrig gått på en anställningsintrevju så jag är redan lite smått nervös. Men jag tror de kommer gå bra förhoppningsvis. Men mest glad är jag endå att jag får komma på anställningsintervju just pågrund av att då kanske dem ser något som dem söker när de läste mitt cv.
Äventyr på tisdag alltså och sedan Sälen, kan inte bli en bättre början på en vecka.



//a.jylhä

Onsdag den 9 Februari 2011.
Jag vaknade imorse av att jag frös pågrund av att Martin redan åkt till jobbet. Han är ju trots allt mitt element, som håller mig varm i kylan.
Sedan gick jag upp käka lite godis till frukost och funderade på att jag hade ganska mycket att göra idag.
Första var att åka till sjukhuset och fixa nya p-piller och sedan hem och städa.
Mamma och lillebror kom på besök en stund. Sedan kom Martina och vi fikade och pratade massa strunt.
Åkte ner på stan och kollade kläder med henne. Jag kom på att det jag letar efter fanns inte överhuvudtaget. Borde starta ett eget klädmärke så jag kan sy mina egna kläder så som jag vill ha dem så kanske man får den sorts kläder som jag vill ha. Usch de enda jag hittade och verkligen behövde var ett par nya tights för att mina senaste gick hål i igår.
Efter de åkte jag hem och Martina hem till sig.
Det var bara att fortsätta med städandet, rensa fiskskålen plocka, plocka och plocka ännu mer samtidigt som jag tvättade.
Jag började räkna mina skor (ska prata lite om dem någon annan dag) och samtidigt fixa min garderob där i allafall en fjärde del av skorna låg så nu har jag sorterat garderoben. T-shirtar hänger och byxor ligger och inga skor alls i garderoben. Yes.
Sedan fick jag laga mat ensam för att Martin inte kommit hem än, äta mat själv och sedan kom han hem.
Nu sitter jag här och bara pustar ut och blir bara trött av att tänka på hur mycket jag hunnit med idag.


Såhär ser min garderob i sovrummet ut nu. Organiserat.

//a.jylhä

Idag tänkte jag berätta om mina djur genom livet.
Jag tyckte att de var värt att berätta just för att jag i stort sett alltid har haft djur runt omkring mig. Det är lite lustigt att i dagens läge så är vi endå bara tre i familjen, jag martin och min kampfisk.
Första djuret jag hade var en kanin som hette Rex. Honom kunde jag prata med flera timmar och jag brukade ta in han i rummet inne i huset när jag var liten fast jag inte fick för mamma.
Andra djuret var våran underbara katt Emma som egentligen var en han katt men fick namnet Emma efter ett missförstånd.
Han kom till oss när han var ganska liten. Pappa och jag började mata honom och han stannade hos oss. Det första mamma sa om katten var att; -Katten kommer inte in i huset i allafall. Men några månader senare var katten inne i huset. Antagligen för att han var väldigt svår att motstå. Han följde med oss på promenader och bara var han och han var en otroligt stolt katt. Han försvann spårlöst efter 6 år hos oss.
Sedan kom mitt tredje djur och det djuret jag mest av allt ville ha, en hund.
Nelli är världens hemskaste och underbaraste hund på en och samma gång. Hon kan inte föra sig bland folk överhuvudtaget men hon är som bäst när man är med henne själv.
Jag kan minnas hur jag flydde med henne på många promenad när det kändes jobbigt när jag bodde hemma. Än idag så kan jag bara vilja komma hem till mamma och ta en promenad med henne.
Jag minns när jag fick henne. Jag var över sommaren i Finland och fick tycke för hennes ras, finsk spets. Morfar hittade en annons i tidningen på just finsk spets valpar i närheten av vart de bor. Och när mamma och pappa kom till Finland den sommaren så åkte vi och hämtade Nelli. Jag var 12 år och lyckligast i världen, jag hade fått en hundvalp.
Jag skulle lära henne allt, det gick inte som jag tänkt mig för hennes ras var inte riktigt en sällskapshund men jag fick just henne att bli de. Hon kunde gå lös i skogen med mig utan problem och hon lyssnade när jag ropade på henne. Sedan blev hon äldre och kom in i "trotsåldern". Hon gjorde allt tvärt emot vad jag sa. Jag lärde henne agility och hon hoppade över staketet på tomten och lärde sig att snabbt komma till andra sidan staketet och rymma.
Det var en otroligt jobbig tid och jag kände mig så misslyckad men hon kunde endå överraska en när man tyckte att hon var som värst genom att hon helt plötsligt gjorde rätt. Hon var min bästa vän i tonåren och det är hon än idag då hon snart är 10 år.
Sedan fick jag min underbara Vilijam av mina bästa vänner Sandra, Martina och Hanna på min 19 årsdag.
Jag hade levt några år nu utan djur runt omkring mig ständigt och vi bodde i lägenhet så jag kunde inte ta dit Nelli så de jag önskade mig var en katt.
Vilijam är världens charmigaste katt. Men han kan vara otroligt lömsk, när han tror ingen ser så gör han allt han inte får. Det är tråkigt att han inte kan bo här hos oss för vissa dagar saknar jag verkligen just hans läte när man pratar med han, hans damp-ryck när han springer tio varv i lägenheten utan anledning och främst av allt hans mys. Men han har det bra hos pappa dem är bästa vänner.
Ett tag där hade jag också två treknölssköldpaddor i akvarium.
Sedan har jag ju haft diverse fiskar ett 60-tal av dem minst.
Men det jag egentligen tycker bäst är att jag vilken dag som helst kan hälsa på min hund eller katt om jag känner för det.


Nelli och jag en sommarkväll.

Första bilden jag tog på henne.


Något äldre här.


Jag och Vilijam.


En härlig höstdag som kattunge.

//a.jylhä

Ja, idag tänkte jag berätta om min mamma.
Jag älskar min mamma. Hon finns där när man verkligen behöver henne som mest. Jag kan bara åka till Sund och vara utan några problem alls och om jag inte vill prata om de som tynger mig så behöver jag inte men det blir oftast att man börjar prata endå just för att man känner sig så lugn och trygg just där. Det är en av de få ställerna jag känner mig trygg på, hemma hos mamma.
När jag tänker tillbaka på min "tonårstid" så kan jag tycka synd om min mamma som fick stå ut med mig. Jag är första barnet i syskonskaran och såklart så har jag också varit det värsta barnet.
Jag kan minnas än idag hur våra bråk kunde urarta så enormt att jag flyttade hemifrån några dagar. Men jag hade alltid ett hem att just komma hem till.
Men mamma fanns där fast jag varit otroligt elak och dum mot henne, hon fanns alltid där när jag ville ha tröst eller bara behövde en kram.
Hon har fått stå ut med mycket och jag är otroligt förvånad ibland att hon orkat med.
Jag och mamma pratar inte så mycket nuförtiden men när vi väl träffas så njuter jag av varje minut. Hon är som en stjärna, hon syns inte alltid men jag vet endå att hon alltid finns där om jag behöver henne.
Du är min ängel mamma. Som kommer fortsätta skydda mig i all evighet. Bara det gör mig glad.

Här är mamma och jag. Jag är ju inte så gammal.

//a.jylhä