2011.11.22
Denna trötthet får mig att inte orka alls. Och det mesta blir lönlöst och omotiverad till högsta grad. Det känns som om man går runt och bär runt på någon/något på axlarna, en känsla som dämpar mitt glada, flummiga jag. Dessutom saknar jag min pappa otroligt mycket, speciellt när jag vet att jag inte kan hälsa på honom nu hur som helst, känns som ett litet tomrum. Jag har varit väldigt ledsen sen jag fick veta att du skulle åka, har hållit de lite inom mig och varit arg för att du skulle åka. Men sen har jag tänkt också att det är ju samma sak som att jag skulle åka iväg i flera månader för att göra något jag verkligen ville göra. Jag är glad att du iallafall tog med dig Vilijam för han skulle saknat dig för mycket. Jag vill verkligen att du kommer tillbaka och inte stannar där för alltid, men detta vill jag inte säga högt då de blir för jobbigt att tänka på de då. Du är min enda pappa och jag vill ha dig tillbaka, jag vill inte att du flyttar permanent. Jag känner mig lite som om ett litet barn, jag är ju vuxen och jag klarar mig helt själv men just att veta att man inte kan när man vill, de är då de blir jobbigt och jag blir ledsen. Men jag får tänka att de här är något du verkligen vill göra, så då är de för mig att acceptera bara, tyvärr. Men jag säger en sak du måste komma hem, jag vill inte höra något annat.
Just nu vill jag leva, just nu vill jag känna på riktigt. Men vad gör jag målar in mig i ett hörn och ignorerar mina känslor och stänger av och bara accepterar. Det är som jag säger men jag vill inte tro på de. För då blir de så svårt.
Det värsta med de här är att jag inte kommer må bättre av de och de vet jag.
Stänga av utåt och grubbla på de i min ensamhet är min största svaghet och min största styrka. Men när jag stänger av de utåt så visar jag dessutom utåt att jag mår okej, och att de inte är något fel. Men i själva verket grubblar jag och mår ännu sämre. Prata om mig själv är inte min starkaste egenskap. Kanske därför jag har denna blogg för att må lite minimaliskt bättre av att få skriva av mig.
Något possitivt är väl att jag mår bättre på jobbet än på fritiden, då jag har andra saker att tänka på och jag hinner inte grubbla lika mycket. Dessutom har jag arbetskamrater som får mig att le, hur mörk dagen än ser ut på morgonen så ljusnar den oftast upp. Det är härifrån jag får min energi att göra just de där lilla extra på fritiden.
Bra bra känslor härifrån.
Jag får inte glömma mina två underbara Emmor, ena Emma som sitter och pratar med mig i bilen varje dag, och den ena Emma som mer än gärna tar en promenad med mig när jag behöver. Uppskattar verkligen samtalen vi har, och känslan man får efteråt. Alfapet kväll någon dag?
Hela världen är min och jag vill ha den.
Pyssel
Denna dagen har inte varit min förrän jag kom hem. Jag har diskat och städat i köket. Sedan vart jag så rastlös att jag äntligen tog tag i mitt "ram" projekt. Jag framkallade bilder för ett tag sen och de har bara legat men nu kom jag äntligen på vad jag skulle göra med de. Se bild nedan. Fin?
Enkel att göra? -ja.
Hitta en ram med plats för flera små bilder, kolla bilder på nätet (detta gjorde jag) eller plåta själv. Hitta gärna ett samband med bilderna så de passar ihop i en stor ram. Skriv ut/framkalla de och sedan är det bara att börja klippa och klistra. Och wola, så blir de en jättefin och personlig tavla.
Nu ligger jag och väntar på att filmen "How to be" ska bli klar så vi kan gå och lägga oss i sängen och försöka sova.
Godnatt världen, Hej drömmarnas värld.
//a.jylhä
2011.11.19
Första tanken imorse var åhh vad skönt att jag kan ligga kvar i sängen. Travis kommer upp och myser innan du vaknat. Kvalitetstiden med denna kraken är underbar. När han bara vill mysa och gosa och bli klappad på. Sedan gick du upp och de bästa av allt var att jag somnade om en liten stund för att sedan kliva upp helt utvilad.
Vi begav oss mot huvudstaden för att kolla på Stadium Winter Jam. De var väl inte lika bra som förväntningarna men de var ju en annorlunda upplevelse som förhöjer vardagen lite.
//a.jylhä
Friday i'm in love
Jag sitter hos frisören och väntar på min tur och pustar ut, jag hann. Körde inte riktigt lagligt hem men huvudsaken är att jag hann.
Ska bli underbart att äntligen få klippa mig, håret gör allt, om ditt hår är skit så känner du dig skit. Samma sak som typ att köpa en ny tröja när du känner dig ledsen. Om du hittar just Den tröjan så räddar de hela din dag och kväll.
Ikväll säger vi hej då till våran kära Dan. Imorgon är det Stadium Winter Jam som gäller i stockholm. Spännande.
Humöret är på topp.
//a.jylhä
2011.11.17
Torsdagen är snart slut och fredagen närmar sig. Tuffvecka med väldigt många to dos men väldigt många check också. värt.
//a.jylhä
Läggdags för mig och kraken
Fast för stunden
Det känns som om jag sitter fast i stunden, har inte riktigt velat inse de här förrän nu. När de blir så tydligt.
Tomma ord och tomma handlingar. Jag hör mig själv säga att jag mår bra, när jag i grund och botten inte mår så bra som jag säger. Jag säger att jag trivs med hur de är just nu, men vem försöker jag lura?
Detta kanske fungerar under en kortare stund men de känns som att jag bara är fast i samma evighetsruta. Fast i något mitt i mellan allt som känns viktigt för mig.
Jag vet vad jag vill, men jag vill inte förstöra något, och jag vill ha kvar de som finns.
Alla lever sina liv på sina sätt, och jag bara står still och de känns som att mitt liv flyger förbi och ger mig inte någon inbjudan att vara med. Jag säger inte de att jag inte njuter av mitt liv också men så fort jag tänker på de så känns de inte som de ultimata just för mig kanske det ultimata för vem som helst annan men jag tror inte de är de för mig.
Vissa stunder mår jag så otroligt bra att jag nästan inte tror de är sant. Men sedan så känner jag efter på riktigt och önskar att jag inte sagt att jag trivs och kan leva som de är idag.
Förändring är något jag behöver för att få ut exakt det där lilla extra av livet. Äventyr och kärlek. Men just nu känns de som om förändringens dag är långt långt borta om den änns kommer. Livet ska vara ett äventyr och inte något som är förutbestämt.
Att jag aldrig ska vara nöjd, jag nöjer mig inte med ett helt ok liv, jag vill få ut så mycket som möjligt av varje dag. Jag vill göra varje dag speciell, så jag kan se tillbaka på dagarna i mitt liv och känna att jag gjorde precis som jag kände den dagen och alla dagar.
Undrar när jag vågar säga de här högt, till någon som bryr sig på riktigt?
When I'm gone. Just carry on and on, everytime you hear the sound of my voice, you know that i'm looking down on you and smiling. So baby feel no pain and just smile back. - Daddy
//a.jylhä
2011.11.06
Nu är inspirationen äntligen kommit till mig och jag känner att idéerna bara fightas om att få vara först.
Idag är första dagen på två veckor som jag kände att jag verkligen hade tid att ta tag i mitt liv här hemma.
Det har verkligen sett ut som tredje världskriget under en längre tid nu. Och alla inspirations ideér har inte riktigt blivit satta i centrum och då har de blivit så att jag glömt många av ideérna.
Men nu så. Det startade med i fredags då jag ställde upp min kamera på stativet och började fota.
Ideén var att ta en bild på mig själv där endast översta kanten på trosorna syntes och sedan kapas bilden vid hakan.
Se bild nedan.
Ikväll är jag hemma ensam men min Travis och jag känner att detta behövs då det var väldigt länge sen. Och jag tror kraken uppskattar de otroligt mycket med då han ligger här brevid mig och bara sover.
Frågan är om man ska orka gå till affären och köpa godis eller om jag kanske ska skita i de?
Är de värt de?
Vad vill jag ha i så fall?
//a.jylhä
That girl
//a.jylhä
