Anna Jylhä

Men från början kommer de från David Guettas låt Titanium, men när man lyssnar på texten så klickar de bara.

Det är som Veronica Maggios låt Inga kläder och Sju sorger, också låtar då man nästan tror att sångaren sjunger om en själv. Konstig känsla de där när man kan "assosiera" (hur de nu stavas, när man känner igen sig) till en låt och verkligen flätas samman med låten och bara tänka på sitt eget liv.

Galet.

---

Imorgon åker jag till Eskilstuna och hämtar hem dig. Jag är på något sätt lite nervös som första gångerna man träffar någon man är kär i och det pirrar i hela kroppen. Visst de är inte riktigt den känslan för den är oslagbar men det är inte långt ifrån de jag känner nu.

Men jag har inte något namn till dig än. De två jag funderar på just nu är Miilo och Levis.

Miilo har jag alltid tyckt är fint men sedan fick jag en kommentar när jag sa att de pojkar som betytt något i mitt liv alltid börjat på M så att jag kanske borde bryta mönstret nu. Och då spårade jag iväg till Levis för att jag hörde någon sa de och att det var väldigt likt de jag täknkt mig från början, Travis.

Vi får se det får tiden bevisa. Jag vet att så fort jag spenderat mer än en 1 timme med den lilla kraken så sitter namnet på tungan automatiskt.

Spännande.

---

//a.jylhä

I fredags fick jag träffa er igen, gud jag saknar er verkligen, men nästa gång hör av er innan, please.

Sedan staplade jag hem till dig igen.

---

Igår var inte riktigt min dag då jag inte fick igång humöret överhuvudtaget, känns som ett virus i huvudet som inte vill släppa.

Vet inte om jag ska känna mig glad eller ledsen, lycklig eller deprimerad, hoppfull eller höpplös?

Tiden får bevisa hur jag kommer känna mig för de här är så otroligt spontant att jag nästan spricker av frustation och de som känner mig vet att jag inte riktigt är den spontana personen, eller har jag blivit den där spontana personen som jag så länge undvikit att vara?

Mamma berättade idag att jag var de barnet som vaknade precis samma tid varje dag och ville ha mat precis samma tid, att jag var de lättaste barnet att ha då man visste exakt hur lång tid det var innan det var dags att mata eller vakna. En person som planerar mycket kan vara de bästa eller de tråkigaste att leva med, varje dag ser likadan ut nästan och om de blir en ändring så vet man de långt i förväg. De här kan verkligen vara på gott och ont.

Men en spontan person kan också vara det bästa och det sämsta att leva med, du vet aldrig hur nästa vecka ser ut kanske inte ens dagen därpå men du har aldrig någon trygghet att falla tillbaka till riktigt,

Jag känner själv att jag blivit mer spontan men att jag inte riktigt nog aldrig kommer släppa taget om min planerar personlighet då de här gör mig trygg och säker i mitt liv.

Men min nya spontana sida får mig att göra saker jag aldrig kommer ångra endast ångra de jag aldrig gjorde som jag fick chansen till.

Balansen mellan en spontan och en planerade person är hårfin, och de kan ha otroligt svårt att leva ihop om den ena är spontan och den andra är planeraren då man drar åt två helt olika håll. Men om man lär sig leva med varandra och acceptera varandra och ser fördelarna i detta kan den här kombinationen bli den bästa som finns.

"Det är som magnetteorin två likadana sidor på magneten stöter ifrån varandra och två olika magneter dras till varandra"

---

Bilden nedan förklarar verkligen att min familj vet exakt vad jag vill ha, Muumin, rosor och lakrits de tre sakerna som jag tycker väldigt mycket om.

//a.jylhä

Det kliade lite i fingrarna kan man säga när man såg något som var fel eller som man bara ville rätta till.

---

Sedan så är de ju såklart min födelsedag också och det känns lite ovanligt att vara hemifrån på just denna dag, men sen tänker jag också vad spelar de egentligen för roll då det egentligen bara är en helt vanlig dag då man kanske får lite mer extra uppskattning från de man håller nära.

Jag uppskattar verkligen alla fina ord och fina gratulationer från alla som betyder något för mig. Lite tråkigt att inte få träffa er en dag som denna bara men de gör inget jag lovar att bjuda på världens godaste smörgåstårta på söndag för att väga upp de att jag inte ens är hemma på min födelsedag.

Ni vet vilka ni är och ni betyder otroligt mycket för mig. Jag kanske inte säger de så ofta men jag försöker visa de så ofta jag bara kan för att jag vet att det uppskattas.

---

Nej nu måste jag snygga till mig efter en dag på bussen de är ju trots allt min speciella dag.

---

Men jag kan säga att de senaste fyra dagarna har jag inte varit på topp.

Jag vet bara att du är underbar och att du inte gör de så lätt alltid men jag vet endå att jag alltid kommer stå vid din sida tills du säger åt mig att gå. Och den tiden är inte kommen än och det gör mig väldigt glad att du uppskattar allt jag gör för dig, jag gör allt detta för dig, för det som betyder något för mig just nu är just du.

Imorgon åker vi till Malmö med jobbet. Nervös? Lite faktiskt, Varför? Ingen aning men kul ska de bli.

Dessutom så är det kanske en speciell dag imorgon också, en milstolpe i livet kanske eller bara en helt vanlig födelsedag. Det får vi se, men spännande tror jag att de blir.

---

Jag tror att jag måste sätta upp mål för framtiden, något att sträva efter eller kanske något som jag verkligen vill göra inom en snar framtid.

Saker jag skulle uppskatta att få uppleva, saker som gör mig glad och saker som jag måste kämpa för.

Något som gör mig glad för tillfället är, gissa de eller ej, men faktiskt Du.

Något som jag verkligen skulle vilja uppleva och kämpa för blir svårare att fundera ut då jag inte riktigt vet vad det är just nu, detta är något jag vill göra för min egen skull och för mitt egna ego.

En liten egokick att kämpa för, för att få uppleva. Där kanske vi hade de, vad vet jag, när jag knappt vet vad som händer med mig själv just nu.

En sak vet jag att jag är otroligt stark och starkare blir jag med rätt vänner runt omkring mig.

---

Jag var livrädd som alla andra också var, du fick alla våra hjärtan att slå några slag extra. Inte minst mitt då jag redan hade en konstig känsla när du skulle börja köra på denna bana.

Jag kände en obehaglig känsla i kroppen, om jag inte minns rätt sa jag, "jag tycker verkligen inte om när han kör på den här banan, visst att jag inte var med förra gången de hände men jag tycker inte om denna bana".

Och 45 minuter senare så låg du där. Men du klarade dig än en gång, den som bestämmer måste verkligen tycka om dig otroligt mycket för idag hade du änglavakt.

Förra gången detta hände var för nästan exakt 2 år sen (om 1 månad) då när vi träffades. Och detta får mig att tänka tillbaka på den tiden när du och jag vart vi. Idag kändes de som vi igen, för jag hade kunnat tagit den smärtan du hade för att få slut på ditt lidande bara för att jag såg. Du låg där på sängen och vi möttes med blicken och du log ditt underbara leende när du såg mig. Och det kändes som en sten lossnade och jag såg rakt in i dig.

Varför ska det vara så svårt att säga dessa tre ord så de inte misstolkas, eller så de blir förstådda på rätt sätt?

Jag vet inte varför jag är ledsen? Du klarade ju dig och mår hyfsat bra, bättre kommer du må. Vi höll varandra i handen och gjorde de bara för att vi ville och kunde och hade en anledning att göra de, och jag kan säga ärligt att de var bra, väldigt bra.

Så här känner jag och jag vet att jag inte kan prata med någon om de här, jag skulle vilja kunna säga sanningen till dig rakt ut utan att vara rädd för att bli missförstådd. Varför ska det vara så svårt? Vad är jag rädd för du är ju värdefullaste personen för mig och jag vill att du ska veta de här för livet är verkligen skört.

De här kan vara ett tecken, ett tecken på något jag tryckt ner, grävt ner, stampat på och gömt långt in i mig själv.

Något jag inte vågat ta fram för att jag inte velat känna efter hur de egentligen känns.

De kanske finns de som kommer prata om detta inlägg och antingen tycka att jag är en skit och bara dum i huvudet, men vet ni vad jag bryr mig inte, jag bryr mig inte om något annat än dig just nu.

Du lämnade aldrig mitt hjärta och det kommer du aldrig någonsin göra. Du är min bästa vän.

'

//a.jylhä

Jag orkar inte bry mig om vad andra tycker om mig och vad andra tycker jag borde göra. Jag vill bara att det ska funka och just nu gör det de hoppas jag. Men jag är lite rädd för när nästa grej kommer och när nästa person lägger sin näsa i blöt. Varför? Antagligen av avundsjuka eller jag vet faktiskt inte, men jag tycker de är tråkigt. För jag säger inte att du ska vara bättre vän åt någon annan men smutskasta inte mig för din egen vinning.

Men en sak vet jag från och med nu att ingen skriker på mig aldrig mer jag hatar när folk skriker på mig jag tycker de är hemskt. Jag skäms så jäkla mycket fast jag vet att jag inte gjort något fel utan jag vet att denna person som står och skriker på mig antingen överdriver eller har inget vettigt att säga.

Jag blir tvärtemot och vägrar lyssna när någon skriker på mig, känns nästan som om de inte är värt att lyssna på någon som gormar åt mig att göra eller inte göra en viss sak.

Denna gången accepterade jag de men jag sa också att om de händer en gång till så behöver du inte bry dig om att höra av dig dagen efter för då har jag redan raderat ditt nummer och dig. Hårda men rättvisa ord.

Ärlighet håller längst sägs de, och jag ser mig själv som en ärlig person när det handlar om andra men när de handlar om mig själv är jag inte alltid så ärlig som jag skulle vilja vara. Jag undanhåller viss info som jag tycker att bara berör mig ibland. Och då har jag oftast en anledning till att jag undanhåller denna info men jag vet idag att just till dig så måste jag berätta i fortsättningen vare sig de handlar om mig eller om dig så måste jag berätta. Berätta som jag berättar för mina vänner för du är min vän.

Jag vill inte vara ovän med någon men jag kommer aldrig kunna lita på dig igen detta var inte första gången de hände och antagligen inte sista heller.

//a.jylhä

Och just söndagen är den värsta av alla dagar man fyller dagen med oviktiga sysslor bara för att fördröja ångesten pyttelite.

Ångesten som man får på kvällen, när man sitter här framför datorn och inte riktigt vet hur man ska tänka för att slippa denna känsla.

Inga av veckans dagar utom denna känns de såhär jobbigt.

Just denna dag tänker jag mycket på dig, varför vet jag inte. Jag skulle vilja ringa dig och höra hur de är med dig och höra att allt var bra. Men jag kan inte och det är nog därför jag tänker just på dig. Något man inte får eller kan göra måste man göra. Galet de där hur undermedvetandet spelar medvetandet ett spratt när den gör tvärt emot vad medvetandet hade gjort. Du vill nog ändå inte veta hur de är med mig och hur jag mår så varför vill jag då de med dig egentligen?

Helgen har varit bra, inge stress utan bara gjort saker vi ville göra.

Idag åkte Emma och jag på äventyr till Eskilstuna och tittade på min nya sambo. Och jag kan ärligt säga att jag blev kär, han var så jäkla underbar. Liten med stora gröna ögon och bara helt underbar.

Han blir min den 4 oktober då han är 12 veckor gammal. Jag längtar så. De kanske kan dämpa denna söndagsångest lite också.

Få en att tänka på något annat för en stund.

"Kom hjärtat så ska du få kram" de var länge sen man hörde.

//a.jylhä