Relationer i livet

Imorgon fyller du år. Och jag tänkte överraska dig med att komma och hälsa på. 
Jag är redan nervös, frågan är då hur de kommer gå precis innan jag ska träffa dig. Håller tummarna för att du blir glad.
 
I mitt horoskop för idag stod det; En lärorik process i nära relationer lider äntligen mot sitt slut.
Och i veckans horoskop stod det; Just nu ligger fokus alltjämt på att försöka att knyta ihop en massa lösa trådar i relationer. En viss otålighet märks av, eftersom du gärna vill kunna komma vidare. Du kan börja ställa krav på andra, istället för att det är de som ställer krav på dig.
I mitt tidigare inlägg konstaterade jag att var trött på att inte veta vad jag vill. Men har nog bestämt mig nu och det känns skönt att jag tagit steg ett i situationen. Och om man ska tro på mitt horoskop så är det kanske det som behövdes för att mig att kunna släppa taget och stänga av. För nu kvittar de hur de går så länge jag är nöjd och ja jag är nöjdare än på länge just nu.
Sedan de där med att knyta ihop lösa trådar i relationer så tänker jag direkt på min mamma. Jag ska äntligen ta tag i de på riktigt. Jag har en plan, och planen är skottsäker för inget kan gå fel. Men det som gör mig rädd är att jag vet inte hur hon ska reagera. Jag vet knappt själv hur jag ska reagera. De får vi se när jag hälsar på.
Sedan har jag funderat väldigt mycket på relationer som jag inte fått riktiga avslut i eller fått fel avslut i. Till exempel Du, du var en del av mitt liv i 3,5 år och det enda jag har kvar av våran tid är några framkallade bilder undan gömda i längst in i garderoben. Och sista gången jag såg dig grät vi båda, sedan vet jag inte vad som hände. För vi har inte pratat eller sett varandra på 3,5 år. Det är sjukt endå hur det kan gå i vissa relationer. Ibland kan jag verkligen tänka tillbaka på våran tid. Du var min första kärlek, min första själsfrände. Vi hade det väldigt bra, men på slutet var de inte alls bra. Det hände mycket hemskt där på slutet som jag helst inte vill minnas men som jag vet att jag lärt mig sjukt mycket av ändå. Att man aldrig ska ge bort hela sitt hjärta till någon för du måste lämna en del av ditt hjärta till dig själv också. Den här delen kan ingen aldrig komma åt. En halva till den du håller kär och en halva till dig själv. 
Med dig har jag så sjukt mycket upplevelser med. Om jag kollar tillbaka på vad för sorts person jag var när jag var med dig så känner jag inte igen mig alls. Hur jag gjorde allt för dig, följde med dig vart du än gick och vart du än ville gå. Hur vi stöttade varandra genom dåliga stunder och bra stunder. Jag önskar att vi kunnat vara vänner för du var faktiskt min bästa vän då. Varje gång jag hälsar på i hemstaden så får jag ont i magen pågrund av dig, för jag vet att någon dag måste den dagen komma då jag ser dig eller träffar dig. Jag vet inte alls hur jag skulle reagera. Visst vi har inte träffats på 3,5 år så jag kan inte säga att jag känner dig längre och du känner garanterat inte mig längre. Frågan är om jag skulle undvika och låtsas som jag inte sett dig och i efterhand ångra mig. Eller skulle jag vara den vuxna och hälsa på dig och fråga hur du har de och hur de var med dig?
För ärligt talat undrar jag verkligen hur du mår, vad du gör nuförtiden och vad för person du har blivit efter mig. 
När man har oavslutade relationer i ryggsäcken är det sjukt svårt att gå vidare på riktigt, för dessa relationer kommer alltid göra en påmind över något som gick fel. Kommer alltid hindra en från att chansa oftare. För alla vet vi hur ont ett krossat hjärta gör. Speciellt när det hände med första kärleken. Den kärleken som man tror ska vara för evigt. Jag kommer aldrig älska någon som jag älskade dig. Visst när rätt person får mig på fall igen så kommer jag säker älska denna men aldrig likadant som med dig. Du var min ungdomskärlek som också gjorde så många ärr på mitt unga hjärta. Ärr som jag aldrig kommer bli av med. Men du gav mig så otroligt mycket också. 
Min högsta önskan är att få träffa dig någon gång igen för att se hur du har de. Och för att få veta hur jag själv skulle reagera för att se dig igen. 
Du är min relation i livet som jag alltid kommer vara rädd för att berätta till någon om, berätta om varför och hur jag blev sårad av dig. Visa för någon annan varför jag är just jag idag.
 
//a.jylhä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0