Anna Jylhä

Den här hösten/vintern har varit sjukt lång. Jag känner hur trött jag är på all mörker. Och jag märker hur lite solljus de behövs för att jag ska må bra. För att jag ska se lite possitivt på saker. 

Men igår när jag körde hem efter en jättemysig kväll i Norrköping så började jag fundera på riktigt vad jag egentligen vill. Och vad jag kan om jag bara vågar chansa.

Det är dags för en förändring i mitt liv. Kanske inte bara en utan det kanske behövs flera för att jag ska känna igen mig själv igen. 

Jag känner att det är något som håller på att hända, jag vet inte om de är till det possitiva eller negativa. Något känns i allafall annorlunda, jag drömmer otroligt mycket mardrömmar.

Inatt drömde jag att jag inte hitta dig längre. Du var med till en början av drömmen men sen försvann du. Jag var inte ledsen, jag var mer likgiltig. Det går inte riktigt att förklara men känslan när jag vaknade var sjukt annorlunda.  Som om jag lämnade något av egen vilja. Lämnade något bakom mig som beskymrar mig. Hela dagen har jag funderat på vad den här drömmen betyder. Betyder den att jag verkligen ska lämna något bakom mig eller säger drömmen att jag håller på att förlora något vilket betyder att jag borde kämpa för de? Är det början på ett nytt kapitel i mitt liv där jag lämnar det som varit bakom mig och startar om på nytt. För jag vet att en nystart har jag behövt väldigt länge men jag har ännu inte kommit på vad denna nystart innebär. Och jag vet inte om jag vill veta riktigt än. Just nu känner jag mig mest tom. En rätt skön och annorlunda känsla helt enkelt.

Chansen till förändring är nu eller aldrig. Min dröm har i allafall sått ett frö om förändring. 

Jag har funderat mycket på vad den här såkallade förändringen kan innebära och jag har kommit fram till att jag måste röra på mig. Jag måste hitta ett nytt boende. Det finns för mycket minnen i den här lägenheten. Och jag behöver något nytt, något att fokusera på. Jag har inte bestämt mig än om jag ska byta stad eller bara byta lägenhet, Att byta stad har varit på tapeten i ett helt år, och nu finns det egentligen inget som hindrar mig mer än att jag kommer sakna mina vänner otroligt mycket. Jag vet att det inte är långt men de blir fortfarande mer komplicerat. Jag vill ha de jag tycker om så nära till hands som möjligt. 

Och jag trivs otroligt bra i Nyköping. Om jag känner mig själv så vet jag att jag vill byta stad för att jag har varit för länge på samma plats. Jag kan inte längre vara anonym och sköta mitt eget liv utan att andra har åsikter om hur jag sköter vissa saker. Denna känsla om viljan till anonymitet kanske försvinner när sommaren kommer, så jag kanske borde vänta sommaren ut i allafall och se hur jag känner då?

Jag vet verkligen inte vad jag vill, i första hand kanske jag borde börja leta i båda städerna för att hitta de som jag absolut tycker är bäst. Göra de till att lägenheten får bestämma staden. 

Väldigt mycket tjat om förändring men jag ser ljuset. Och jag tänker inte släppa de.

//a.jylhä