Anna Jylhä

Ja, idag tänkte jag berätta om min mamma.
Jag älskar min mamma. Hon finns där när man verkligen behöver henne som mest. Jag kan bara åka till Sund och vara utan några problem alls och om jag inte vill prata om de som tynger mig så behöver jag inte men det blir oftast att man börjar prata endå just för att man känner sig så lugn och trygg just där. Det är en av de få ställerna jag känner mig trygg på, hemma hos mamma.
När jag tänker tillbaka på min "tonårstid" så kan jag tycka synd om min mamma som fick stå ut med mig. Jag är första barnet i syskonskaran och såklart så har jag också varit det värsta barnet.
Jag kan minnas än idag hur våra bråk kunde urarta så enormt att jag flyttade hemifrån några dagar. Men jag hade alltid ett hem att just komma hem till.
Men mamma fanns där fast jag varit otroligt elak och dum mot henne, hon fanns alltid där när jag ville ha tröst eller bara behövde en kram.
Hon har fått stå ut med mycket och jag är otroligt förvånad ibland att hon orkat med.
Jag och mamma pratar inte så mycket nuförtiden men när vi väl träffas så njuter jag av varje minut. Hon är som en stjärna, hon syns inte alltid men jag vet endå att hon alltid finns där om jag behöver henne.
Du är min ängel mamma. Som kommer fortsätta skydda mig i all evighet. Bara det gör mig glad.

Här är mamma och jag. Jag är ju inte så gammal.

//a.jylhä