Anna Jylhä

Igår såg vi en helt otrolig och sorglig film. Remember me. Den berörde mig så otoligt mycket att jag grät stora krokodiltårar efteråt. Filmen handlar om Tyler som har förlorat sin bror och han har en lillasyster som är mobbad i skolan och en far som ser kärlek till dem genom att rädda dem ur olika situationen som involverar pengar. Fadern säger att jag älskar ju er jag hjälper er alltid när ni behöver och de inte fadern förstår är att lillasystern tror att han avskyr henne. Så Tyler försöker förjäves att få honom att förstå de. Till slut inser fadern detta och börjar bry sig mer om barnen än han gjort innan.
Tyler träffar dessutom en tjej i filmen som han från början bara skulle få henne att falla för honom och sedan lämna henne för att ge igen på hennes far som fick Tyler att sitta i häktet pågrund av ett gatubråk. Hennes pappa är polis. Men ju mer han lär känna henne ju mer börjar han älska henne och hon honom... Hon får veta om hans plan men vid de här läget har han ju ändrat sig och älskar henne på riktigt. Hon lämnar honom men hon kommer tillbaka när hans lillasyster har fått håret avklippt av mobbarna på skolan, hon kommer dit för att trösta Tylers syster men det är här deras resa startar om igen. Denna filmen är en film som kommer sparas i evigheter.
När jag såg filmen så började jag att tänka på Tobias och Sandra otroligt mycket för Tyler är den storebror i filmen som man alltid drömt om att ha som ställer upp på sin lillasyster till 100% och Tobias gjorde detta för Sandra. Jag vet att Tobias vakar över Sandra i all evighet fast han inte är här. Jag önskar så att han var här endå.

---







//a.jylhä

Jahapp då var semestern slut om 4 dagar. Har varit tre underbara semester veckor med inga måsten, bara sådant jag har velat göra. Varför kan de inte alltid vara såhär?
Jag börjar få lite ont i magen för att gå tillbaka till jobbet på tisdag, jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, för innan jag gick på semester var de ju inte direkt så bra, men man vet ju aldrig om de har blivit bättre. Man kan ju alltid hoppas.

---

Flera dagar nu har jag tänkt på dig och hur du har de där du än är, du finns ju alltid i tankarna men just dessa dagar har du varit där väldigt ofta. Det är snart 3 månader sedan du lämnade oss. Ibland undrar jag var du är just idag, hur du mår och om du ser de vi gör om dagarna. Det är en tomhet i kroppen som inte går att beskriva, som kanske inte ska beskrivas heller för den är just alla våran egens tomhet och alla känner vi olika men en sak är säker alla saknar vi dig.

---



- Du har mitt hjärta i din famn -

//a.jylhä 

Då har man semester då. Första veckan åkte jag till Finland och hälsade på släkten, en helt mysig vecka men de fanns ju motgångar också t.ex. när man glömmer plånboken på båten som man precis lämnat, som när man inte har några halvljus på bilen påväg mitt i natten och de regnar och att man längtar hem till sina nära och kära.
Men en mysig vecka som sagt.
Nu har jag en och en halv vecka kvar. Det bästa är att jag har absolut inga planer alls.
Idag har jag målat köksbordet, igår fikades det + tvättades hela dagen. Idag blir de nog också en fika och kanske lite longboard. L o v e l y .

Här kommer lite bilder från min första semestervecka.



 Martin

 Anna

 Martin

 Tobias

 Kärlek.

 Emelie.

 Jonathan

 Martin

 Påväg.

Underbara sommardagar på sjön, hoppas vi ser dessa igen innan sommaren är slut.

//a.jylhä