Anna Jylhä

Jag satt i bilen här för några dagar sen och bara väntade, så hittade jag detta brev jag fått av dig Sandra på min 18 årsdag. Så här löd det;

"Anna!
Jag kommer ihåg när vi var små när jag brukade gå hem till dig tidigt på mornarna och kolla på Vintergatan med dig.
Och efter de gick vi till det där trädet och låtsades att det var vårat eget rymdskepp.
Eller som den där natten vi sov i lekstugan och följde med din pappa till jobbet nästa dag.
När vi hade tråkigt hittade vi alltid på något kul tillsammans.
Men det bästa va väl att när vi brukade gå ner och bada!
Vi har fortfarande alltid kul tillsammans, finns inget bättre än att få vara med dig Anna!

Ingenting kommer någonsin kunna ändra på att: JAG ÄLSKAR DIG!"

Jag blev så otroligt glad när jag läste de här, hade glömt bort att du skrev de till mig överhuvudtaget. Det är sådant som är underbart när man läser ett brev man fått av någon betydelsefull person. Speciellt när man känner sig lite ensam då vet man att man verkligen inte är ensam i denna värld. Att man har vänner som verkligen bryr sig om hur man verkligen mår.
Jag kan inte beskriva i ord hur tacksam jag är för allt ni alla gjort för mig. Jag förlorade tron på riktig vänskap, men ni kan få mig att tro igen. (Ni vet vilka ni är)

Men jag inser nu efter allt som har hänt så vet jag exakt vilka som är mina riktiga vänner och vilka man verkligen kan lita på. Resterande utomstående grupp inser jag nu att de bara var mina vänner för stunden och falskheten lyser än idag genom dessa personer, och de kommer den alltid göra på grund av att dessa personer bryr sig inte på riktigt utan de vill bara ha många vänner och känna sig viktiga. Slutsatsen av detta är att de kommer kanske alltid känna sig viktiga men de kommer aldrig ha riktiga vänner som de verkligen kan lita på...

På söndag flyttar jag in i min egna lägenhet och jag öppnar ett nytt kapitel i mitt liv som förhoppningsvis kommer bli de bästa kapitlet hitills. Jag har så mycket förväntan och glädje i kroppen och själen just nu att jag nästan inte vet vad jag ska göra med mig själv. En helt u n d e r b a r känsla.



//a.jylhä

Vart ska jag börja?
Var ett tag sen jag skrev.
Det börjar ordna upp sig.
Idag ska jag skriva på kontraktet på min nya lägenhet. 1 november får jag flytta in, endast 2 veckor kvar tills jag inte längre är hemlös. Tills jag kan känna att jag kan komma hem till min egna fristad. Visst de har inte varit dåligt att ha sällskap de har varit underbart, men bara veta säkert att jag har någonstans att sova under natten skulle nog underlätta otroligt mycket. Men de bästa är nog att jag får inreda och fixa bäst jag vill. Det är en ganska liten lägenhet med ett rum och kök. Så jag kommer inte ifrån de där med att sängen står i vardagsrummet. Lösningen blir en rumsavdelare och för att inte göra sovplatsen så stel och tråkig så ska jag snickra ihop endast en huvudgavel till sängen. Bilder kommer när allt är klart.
Jag längtar verkligen så, jag kan inte sova om nätterna för att jag är så nervös och förväntansfull. Tankarna flyger iväg och jag vet exakt hur jag vill ha de i min egna lägenhet. Jag vill bara börja agera, åka och handla möbler plus allt där runtomkring för att de ska bli hur bra som helst.

I fredags firade vi min underbara kusin. En underbar kväll med bara uppskattning och glädje, du var verkligen värd denna kväll. Tack alla ni som var där och såg och upplevde denna härliga kväll.

här är lite bilder på vad som ska köpas till lägenheten.

 
Korgar, Fårskinn, och växt

 
Soffbord och tv-bänk



Matta och duschdraperi

Tyg till rumsavdelaren.

//anna is lovely

Jag har slagit igen ännu ett kapitel av mitt liv, de blev ju inte som jag tänkt mig, tanken var inte att du inte kan prata med mig längre men de som hänt går inte att ändra på och jag har blivit otroligt sårad dels av dig för att du betedde dig såhär mot mig och sedan av din familj.
Men de mest lustiga är att bara för att du visar utåt att du är sårad och ledsen och jag inte visar de utåt så betyder de tydligen för dig och alla i omgivningen att bara du är sårad och inte jag alls, då spelar de inge roll vad man gör och begär av mig för jag mår ju inte lika dåligt som du.
Jag vänder taggarna utåt när jag känner mig hotad, jag kryper in i mig själv och är iskall och gömmer det sårbara i mig, så ingen kan såra mig. Jag kommer klara mig galant själv, men min tillit till människor och så kallade vänner är än en gång förstörd.
Ja, jag har insett de att jag är starkare mentalt än du är, och jag har en ganska bra anledning till varför också.
Jag mår inte bra men efter de du gjorde igår känns de som om jag bara är förbannad. Du säger än en gång en helt annan sak till din omgivning än till mig, och då är de jag IGEN som blir "syndabocken", jag vet inte, de var en av anledningarna som de tog slut,
OK, att håna mig när vi är ensamma men bland våran omgivning, där går det för långt.
Du kommer aldrig behöva se mig mer, för du har sårat mig mer än jag trodde att du någonsin var kapabel till.
Jag kommer aldrig ångra mitt beslut, och just därför finns du inte längre.



//a.jylhä