2011.10.24
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att mitt liv är verkligen en berg och dalbana. Ena dagen kan jag vara som en solstråle och ingen kan få mig att falla medan andra dagen känns det som om jag inte ens vill kliva upp på morgonen.
Gud vad jag saknar er mina kära "sommar vänner" ibland eller mest hela tiden så fort jag tänker på er.
Så fort jag får träffa eller ser er så blir jag så otroligt glad att jag nästan gråter tårar, jag är hemsk på att komma och hälsa på, men jag vet inte känns bara jobbigare att åka ifrån er igen. Tror jag.
Jag känner mig lite patetisk när jag skriver de här när jag inte säger de till er, men jag säger de varje gång jag ser er att jag saknar er.
Ni fick mig att le så många gånger i somras så jag nästan hade ont i käkarna. Och du min vän i världen dig saknar jag mest av alla, jag vill träffa dig och prata, jag har gett dig min hand så de är bara att du tar den, den finns där för dig när som helst, om en månad, ett år eller om en livstid. Den finns alltid där, för du är speciell.
Ibland undrar jag hur ödet agerar. Agerar på ett sätt då framtiden känns som att gå på krossat glas. Du kan inte se in i framtiden den kan bli hur som helst, det vitigaste är att du lever idag och att du inte går sönder om dina förväntningar gör de. För de är något du inte kan styra, du kan styra ditt liv till en viss mån. Men du har också männsikor i ditt liv som styr lite åt dig, leder dig mot en viss väg. En väg som du kanske vill gå eller en väg du känner är helt fel. Våga är det viktigaste. Våga vara lite impulsiv, våga göra något du aldrig gjort, våga säga ifrån för detta gör dig stark i det långa loppet.
Håll de du bryr dig mest om så nära du kan, för du vet aldrig när du kan förlora den du litar på mest av allt i hela världen, så se till att förbruka varje minut med denna/de med värde. Få de och känna sig speciella för de är framför allt just speciella. De är de som står där brevid dig när de är tungt och de är de som försöker skydda dig mot allt ont i denna värld. Ge ditt liv till de och de kommer ge sina liv till dig.
//a.jylhä
2011.10.19
"Det handlar om tankeläsning och om känsla och lycka.
Om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns"
//a.jylhä
Om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns"
//a.jylhä
Senaste tillköpen
Det började med ett klick på datorn och så var spänningen igång, sedan idag kom nästa steg i spänningen.
Sms från Posten som säger; "Ditt paket från HM finns nu hos oss ICA Supermarket Kronhallen Östra Storgatan 19 Ange nr 8275 Ta med leg Mvh Posten"
Ooohh yes, äntligen skulle jag få hem mina nya KingSize kuddar i storleken 50x90. Plus få hem min nya höstjacka, som jag fastnade för direkt när vi var på besök i en H&M butik för ett tag sen.
KingSize kuddarna kostar 129 kronor styck och jackan kostade mig 499 kronor. Värt.
Dessutom har jag gjort tre riktiga fynd på jobbet idag. Ett par vita sneakers (de som känner mig vet att jag förbrukar vita sneakers lika ofta som andra tvättar sina kläder), en ljusblå tubhalsduk och ett jätte gulligt pannband med en rosett i pastel lila. Allt detta fick jag betala 95 svenska riksdaler för. Fynd!
//a.jylhä
Motorcross
Denna älskade sport.
Denna otäcka sport enligt dina nära och kära.
Bilder från när de var i Krokek och åkte för några helger sen.
Kommentera gärna.
//a.jylhä
Mörkt i min lägenhet
Jag har hämtade hem min Travis för en vecka sedan. Det har varit full fart från första stund.
Han gör en sak som är helt galet, om han gör något han inte får göra och så säger man till honom så gör han ett ärevarv då han gör allt han vet är fel på en och samma gång, klöser på soffan, hoppar upp på köksbordet, hoppar upp på vardagsrumsbordet, går PÅ mina blommor och sedan springer han iväg till sovrummet fort fort fort.
Men sen har vi de stunderna som nu då han ligger och sover här brevid mig i soffan och bara myser.
Han kräver väldigt mycket uppmärksamhet, så fort man kommer hem så får man inte vara ifred ens när man diskar då ska han vara med eller så försöker han få min uppmärksamhet.
De här kan jag ärligt säga är ganska mysigt då man inte behöver komma hem till en tom lägenhet utan man får verkligen den uppskattningen och glädjen man vill ha när man kliver in genom ytterdörren.
Det är mörkt i min lägenhet, och jag är hemma en fredagkväll helt själv för första gången på väldigt väldigt länge.
Det känns på något sätt otroligt konstigt och hur ska jag förklara känslan? Denna känsla är speciell på ett bra sätt.
Känslan är som om jag har trappat ner på tempot ett snäpp. Jag är inte lika stressad över att jag måste göra något varenda kväll utan jag kan sitta här i mörkret och bara vara.
Situationen i livet är just nu inte exakt stabil. Situationen är inte riktigt den ultimata för jag vet att jag kommer bli sårad om de fortsätter.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska våga? Våga ignorera och vara kall igen? Hur ska jag bygga upp skalet igen mot de jag tycker är de mest jobbiga just nu?
Det skalet jag kunnat ha under så lång tid nu och en sak händer och det jäkla skalet är borta som om de aldrig funnits där.
Min kick under sommaren har varit redlös fylla. Men jag känner nu att jag måste hitta en ny kick. En kick som får mig att lita på mig själv igen. Helt enkelt en galen egokick. Som ger mig trygghet och självinsikt på ett rättvist sätt.
Jag är glad att jag har mina vänner, de är inte många men de är speciella. Några saknar jag väldigt mycket, mer än de själva tror.
//a.jylhä
