Anna Jylhä

Jag känner mig bara ensam och övergiven. Men de värsta är att jag går runt och tycker synd om mig själv och då blir de bara värre.

Inte riktigt rätt tillfälle att känna så här precis. Då jag ska prestera som bäst så känner jag mig bara som ensamast i hela världen. Fast jag inte är de.

Jag beundrar männsikor som lever ensamma alltid, visst att dessa männsikor säkert också saknar att ha någon bredvid sig, men de klarar sig utan att vara ynkligast i världen för de.

---

Imorgon kommer en stylist till jobbet och ska välja ut produkter till plåtningen som är på onsdag, och jag har plockat fram varor i två dagar nu och jag är så otroligt nervös. Nervös för att jag ska göra bort mig eller att jag glömt någon viktig produkt. Hemska tanke. Men de värsta är nog plåtningsdagen, de går upp och ner hur jag känner för de här. Jag är otroligt nervös och nästan lite rädd samtidigt som jag tycker att de ska bli de roligaste och intressantaste jag gjort. Kommer nog bli väldigt lärorikt och de kommer nog också gå bra, de är nog en fördel att jag är nervös, att jag känner att jag måste verkligen prestera bra.

För detta gör att jag växer i mig själv och ser att jag klarar mer än jag tror om jag pressar de till en sådan gräns att jag nästan blir rädd för utmaningen.

Wish me luck.

//a.jylhä