Anna Jylhä

Det är endast en arbetsdag kvar till vi åker. En ynka dag och sedan sitter vi på den där Finlandsfärjan. 

Tillsammans på våran första planerade semester ihop.

Jag saknar verkligen min far och de ska bli så jäkla underbart att få se han igen, senast vi sågs var när han var i Sverige en snabbvisit under påsk. Innan de så har jag inte fått träffa min pappa på 1 år. Tiden går fort mellan gångerna då vi ses. 

Ibland undrar jag om han ångrar sig för att han flyttade till Finland? Om han någonsin tänker att de kanske inte var rätt beslut. 

Självklart är jag otroligt glad för min far som trivs bättre där än här men jag undrar om han kommer ångra de mer när vi barn börjar få barn och han inser att han aldrig kommer kunna vara en fast del i sina barn barns liv.

De får tiden bevisa, jag är bara glad att jag ska få träffa han igen.

Han saknat honom något så otroligt de senast dagarna så jag inte kunnat sova ordentligt på 2 nätter. Jag är för nervös. Jag har fått ihop totalt 7 timmar sömn på 2 nätter, 2 + 5, jag är otroligt utmattad just nu och har redan börjat räkna timmar tills vi åker och tills jag får min välförtjänta semester.

Allt är förberett och klart så de bara är att sätta sig i bilen klockan senast 16.00 och åka hem till mamma och kolla på fotbollen och ta en öl och njuta av de första timmarna av frihet och semester.

Kom nu fredag eftermiddag, jag har längtat efter dig så hela veckan.