Mina djur
Idag tänkte jag berätta om mina djur genom livet.
Jag tyckte att de var värt att berätta just för att jag i stort sett alltid har haft djur runt omkring mig. Det är lite lustigt att i dagens läge så är vi endå bara tre i familjen, jag martin och min kampfisk.
Första djuret jag hade var en kanin som hette Rex. Honom kunde jag prata med flera timmar och jag brukade ta in han i rummet inne i huset när jag var liten fast jag inte fick för mamma.
Andra djuret var våran underbara katt Emma som egentligen var en han katt men fick namnet Emma efter ett missförstånd.
Han kom till oss när han var ganska liten. Pappa och jag började mata honom och han stannade hos oss. Det första mamma sa om katten var att; -Katten kommer inte in i huset i allafall. Men några månader senare var katten inne i huset. Antagligen för att han var väldigt svår att motstå. Han följde med oss på promenader och bara var han och han var en otroligt stolt katt. Han försvann spårlöst efter 6 år hos oss.
Sedan kom mitt tredje djur och det djuret jag mest av allt ville ha, en hund.
Nelli är världens hemskaste och underbaraste hund på en och samma gång. Hon kan inte föra sig bland folk överhuvudtaget men hon är som bäst när man är med henne själv.
Jag kan minnas hur jag flydde med henne på många promenad när det kändes jobbigt när jag bodde hemma. Än idag så kan jag bara vilja komma hem till mamma och ta en promenad med henne.
Jag minns när jag fick henne. Jag var över sommaren i Finland och fick tycke för hennes ras, finsk spets. Morfar hittade en annons i tidningen på just finsk spets valpar i närheten av vart de bor. Och när mamma och pappa kom till Finland den sommaren så åkte vi och hämtade Nelli. Jag var 12 år och lyckligast i världen, jag hade fått en hundvalp.
Jag skulle lära henne allt, det gick inte som jag tänkt mig för hennes ras var inte riktigt en sällskapshund men jag fick just henne att bli de. Hon kunde gå lös i skogen med mig utan problem och hon lyssnade när jag ropade på henne. Sedan blev hon äldre och kom in i "trotsåldern". Hon gjorde allt tvärt emot vad jag sa. Jag lärde henne agility och hon hoppade över staketet på tomten och lärde sig att snabbt komma till andra sidan staketet och rymma.
Det var en otroligt jobbig tid och jag kände mig så misslyckad men hon kunde endå överraska en när man tyckte att hon var som värst genom att hon helt plötsligt gjorde rätt. Hon var min bästa vän i tonåren och det är hon än idag då hon snart är 10 år.
Sedan fick jag min underbara Vilijam av mina bästa vänner Sandra, Martina och Hanna på min 19 årsdag.
Jag hade levt några år nu utan djur runt omkring mig ständigt och vi bodde i lägenhet så jag kunde inte ta dit Nelli så de jag önskade mig var en katt.
Vilijam är världens charmigaste katt. Men han kan vara otroligt lömsk, när han tror ingen ser så gör han allt han inte får. Det är tråkigt att han inte kan bo här hos oss för vissa dagar saknar jag verkligen just hans läte när man pratar med han, hans damp-ryck när han springer tio varv i lägenheten utan anledning och främst av allt hans mys. Men han har det bra hos pappa dem är bästa vänner.
Ett tag där hade jag också två treknölssköldpaddor i akvarium.
Sedan har jag ju haft diverse fiskar ett 60-tal av dem minst.
Men det jag egentligen tycker bäst är att jag vilken dag som helst kan hälsa på min hund eller katt om jag känner för det. 
Nelli och jag en sommarkväll.
Första bilden jag tog på henne.
Något äldre här.
Jag och Vilijam.
En härlig höstdag som kattunge.
//a.jylhä
