Pirr pirr
Det är sjukt hur nervös man kan vara, eller hur nervös man kan bli för småsaker.
Men de är en sjukt härlig känsla, man känner ju att man lever i allafall.
Man beter sig lite som en liten flicka, jag har ju varit här ett par gånger jag borde veta hur de känns men de kanske är det som är förtjusningen med de. Att du just inte vet hur de ska kännas för varje gång. Det kanske är det som gör de så spännande.
Men på ett sätt avskyr jag det samtidigt som jag är så jäkla fascinerad. Fascinerad av känslan och mitt beteende.
För ett tag sedan satte jag ord på mitt beteende ; Ambivalens.
Då man tycker att människor är konstiga när de accepterar en sådan här kaotisk känsla men när man själv sitter i samma situation så är man varm och passionerad.
Man har avsky och förtjusning till en känsla, en sak till en person.
Och jag vet exakt när jag blev sådan för jag har inte alltid varit sånn här, inte vad jag vet.
Kanske på ytan men inte långt inpå skinnet.
De som känner mig vet att det handlar om ett krossat hjärta och en rädsla för att jag inte vågar visa mina känslor.
Men de som känner mig vet också att när jag släpper den här negativa sidan då måste de vara speciellt och då kan det tyckas att de är ömsesidigt.
Jag kan spela ett spel till en början för att inte släppa någon för nära på. Men ibland måste jag sluta spela och bara låta känslorna flöda. Släppa de fria och njuta. Jag kan inte bara stoppa undan de i garderoben när jag tycker att det börjar bli för jobbigt, iallafall inte för att plocka fram de när jag känner för de. Visst att jag är en expert på att stänga av mina känslor, som att trycka på en knapp. Snälla gör bara inte så att jag tycker på denna knapp för de här känns för bra för att stoppa undan i en garderob och glömma.
Tiden får bevisa, som alltid. Det kan bli pannkaka av allt eller så blir de bara helt enkelt bra.
Jag faller, frågan är bara om någon tänker ta emot mig.
Bus på gång
Ikväll blir de bus med Emily och Emma, vad de nu innebär får vi helt enkelt se. Utgång är en självklar sak iallafall.
Wish us luck, and may God be with us.
Foto
Fick ett ryck igår och fotade min nya tatuering på armen. Bättre sent än aldrig. Såklart så den linslusen som jag är så kunde jag inte låta bli att fota lite andra pics.
Best things ll
Känslor
Varför är vi så rädda för känslor? Varför vågar vi inte visa vad vi egentligen vill? Varför är det lättare för andra att visa känslor än för vissa?
Jag tror vi är rädda för känslor av alla dess slag för det får oss att känna, känna något speciellt, känna något sorgligt, känna något omöjligt.
Vi vill inte bli sårade pågrund av att vi visar något så underbart som våra känslor. Det gör dig svagare så fort du visar en känsla åt något. Du låter denna personen komma dig närmare genom att visa dina känslor. Närmare ditt hjärta och ditt tycke.
Ditt hjärta är ömtåligt så du är så rädd för att visa en glimt av det till någon. Att ännu en gång ge en del av ditt hjärta till någon, en del som du aldrig kommer få tillbaka.
Och varför vissa människor har lättare att visa sina känslor är för att de antagligen inte fått gå igenom skit när det gäller känslor.
Aldrig gett bort en del av sitt hjärta och fått denna delen krossad.
Varför ska det vara så svårt att läsa av känslor? Läsa av de så att du inte missuppfattar de. Visst jag vet att man måste chansa för att kunna vinna något men vågar man chansa än en gång?
När du väl ger bort en del av ditt hjärta till någon så vill du att denne personen ska ta hand om det och vårda det som om det vore dennes egna. För det blir ju faktiskt deras del av ditt hjärta.
Alla personer du fattar tycke för i livet kommer alltid ha den där delen av ditt hjärta, de kanske glömmer bort den, de kanske struntar i den eller så finns det de som tar hand om den, minns den varje dag, tänker på den varje dag, men de kommer alltid ha den delen.
Ibland gör man fel val själv när man inser att man borde ha valt en helt annan väg från början för det känns som om man står på samma ruta igen som från början. Tillbaka på brottsplatsen. Tänk om man gjort det andra valeti början? Tagit emot det där speciella hjärtat av någon istället? Hur hade det gått då?
Hur du än en gång måste se denna underbara personen i ögonen och se det du såg då, se allt det underbara, se hur du gör allt omöjligt. Se hur du rör till allt. Det kanske är ödet som leker med mig än en gång, och ödet som ger mig en bakläxa för mina tidigare val.
Den här personen ser bara goda saker i dig, den här personen kan se förbi ditt förflutna, den här personen har alltid gjort dig glad genom de åren du kännt denne. Du har alltid kännt en koppling till denna person, inte alltid så synlig men den har alltid funnits där. Försöker ödet säga något till dig? Ger ödet mig en andra chans? Eller poängterar den att göra ett helt annat val igen?
Eller handlar allt bara om rätt tidpunkter i livet? Tidpunkter då det är dags att göra val igen. Val som du egentligen inte vill göra.
Varför kan det inte bara vara självklart? Inga analyser, inget att fundera över. Vem är självklar för mig? Finns det något som är det? Och varför är du inte i mitt liv just nu?
Onsdag
Sjukt rolig dag på jobbet idag,
Och de har gått sjukt bra med min speciella uppgift, jag galet bra på de jag gör, och en nöjdare person får man leta efter,
Plus så vart de 7 km på löparbandet idag också, de nya skorna levererar.
Värd Onsdag,
"Thomas Stenström - Dansen före döden"
//a.jylhä
En vecka i taget
Veckorna flyter ihop till månader som sedan flyter ihop till år.
Just nu går allt så fort. På jobbet flyter allt på i en härlig takt med varierande arbetsmängd varje dag.
Den lilla fritiden jag har susar förbi. I veckorna har jag knappt tid att ta hand om mig själv. Antingen är det träning sent eller så är det jobbet som tar min tid.
Jag är inte bitter för de, jag bara njuter, för ju fortare tiden går, ju närmare sommaren kommer vi.
Sommar och värme, vänner och nöjen.
Nöjen är något jag uppskattar just nu otroligt mycket. Spelar inte så stor roll vad de är men så länge det får mig och alla runt omkring mig att le så är jag nöjd.
Nya kontakter och nya upplevelser får mig att gå och små le mest hela tiden. Kan tyckas att jag är lite i min egna bubbla. Men de är inte mycket just nu som inte är bra.
Känslan av att inte veta vad nästa steg blir är underbar. Underbar på ett sätt som inte går att förklara.
Något jag dock är lite ledsen över är att min mor och jag har inte pratat med varandra sen jul. Och det kan faktiskt vara mitt fel. Just nu har jag inte så mycket kontakt med min far och ingen kontakt alls med min mor.
Känns sådär skulle jag faktiskt kunna säga men. Just nu är inte rätt tidpunkt att ta tag i det.
Jag orkar inte gräva i skiten nu när det mesta är så bra.
Lever varje dag som den sista. Ångrar inget och njuter av de mesta just nu.
Framför allt så är energin på topp!
//a.jylhä
Ny kategori. Best things.
First best things.
Busfärdig
Looks for the night,
De här kan bli bra.
Our dance makes it cold
Spännande
Såhär står de på sista raden i mitt månads horoskop,
Vem kan de vara och framför allt vad kan de vara?
Natten är mörk
Nattliga besvär av halsont, hosta och snuva får mig att drömma mardrömmar i mängder.
Mardrömmar om det värsta jag vet, ormar.
Ormar i mängder.
Vaknade inatt av att jag drömde om en orm som hade sin nos mot min hals, vid minsta lilla rörelse så skulle den hugga.
Jag vaknade av att jag knappt kunde andas, kallsvettig och såklart bölandes som en liten 5 åring.
Tänk om man hade haft en famn att krypa upp i då, nej vet ni vad jag gjorde jag lugnade mig med att slå ett öga på statusflödet på facebook.
Men de bästa var nog att en vän frågar 2 sekunder efter att jag vaknat, "är du sömnlös?"
Exakt de jag behövde just då. Så jag fick prata av mig och lugna mig och torka tårarna och somna om.
Ibland saknar man verkligen den där varma famnen som bara kramar en hårdare, någon som kommer långt inpå skinnet. Det är bara så jäkla svårt att släppa någon så nära,
I lördags behövde du mig, jag såg rakt in i dig för första gången i våran historia. Jag såg något jag aldrig sett förut. Jag bryr mig fortfarande om dig sjukt mycket de kommer jag alltid göra. För du kommer alltid ha en del av mitt hjärta. Inte en del av min kärlek utan en del av min vänskap. Du behövde hem, jag tog dig hem, jag såg till att du var säker. Jag hoppas du inser efter i lördags att jag är den vän som står dig närmast. Kanske på avstånd men jag finns alltid där inte mer än ett samtal bort. Alltid där för dig. Vad de än handlar om. Jag dömer dig inte.
När jag gick hem själv där mitt i natten så insåg jag att jag är en hjälte.
Det är inte ofta jag tänker på mig själv i första hand. Men de som känner mig vet att i början av relationerna med mig så är jag väldigt stängd och jag släpper inte in vem som helst i första taget. När jag väl ser att personen i fråga verkligen bryr sig så släpper jag in denne lite i taget. Det är inte många som fått se min historia, mitt förflutna. Något jag inte helst delar med någon egentligen. Brukar kunna dölja de mesta med ett skratt.
Om du är personen som ser igenom detta skratt, då har du vunnit halva mitt hjärta redan.
Jag vill hitta den där självklara personen för mig någon gång, då kommer det bara vara vara du, jag och självklarheten.
Någon som har ett lika varmt hjärta som jag. Någon som jag kan dela mina hemligheter med. Någon som får mig att le. Någon som har den där varma famnen i natten.
Någon som är självklar.
Horoskop för 2013
Jag vet att jag tjatar lite om 2013, men jag är förväntansfull efter att jag läst mitt horoskop för 2013.
Visst att man inte ska tro på allt som skrivs i horoskop men jag ser de som en vägledning. Det verkar som att 2013 kommer bli ett år då jag vågar visa min känslor på riktigt och vågar lita på min magkänsla, Frågan är bara vem är du som får mig att kunna visa mina känslor till fullo? År 2013 får bevisa de.
"JUNGFRUN"
"Du skulle helst vilja att framgång var som att bygga en väg, med varje del färdig och stabil för andra att följa, och för dig att se tillbaka på för att tydligt se vad du åstadkommit hittills. Men just nu ser det mer ut som att du försöker ta dig över en sumpmark balanserandes på två brädor. Du står på den ena och lyfter den andra framåt; du kliver upp på den, och lyfter den andra framåt, och upprepar processen. Och när du ser dig om finns inget spår av att du överhuvudtaget varit där. Men du rör dig faktiskt framåt, och du sjunker inte i gyttjan, så det är inte alls så illa som det låter. Lyckan står faktiskt i allmänhet på din sida. Men tanken på att varje steg framåt betyder att ge upp det du lämnar bakom dig är inte något du känner dig bekväm med. Oroa dig inte, det du strävar efter där framme finns fortfarande kvar, och framåt juli är du betydligt närmare ditt mål vilket kommer få dig på bättre tankar."
"Ditt privatliv och känsloliv kan bara beskrivas med ett ord i år: stort. Det här är inte alls det du är van vid. Du tycker om relationer som är lagom, kontrollerade och framförallt hålls privata och diskreta. (Läst ur en bok om mig) Med det som sker i sommar är helt enkelt för stort och omvälvande för att passa inom dessa ramar. Det är högljutt, dramatiskt och passionerat. Det kommer också påverka alla delar av ditt liv, och stå emot dina försök att tämja det. Det är lite som att du befinner dig i en filmstudio där allt är osannolikt glamoröst och större än livet självt."
"Även om du intalar dig själv att det inte är på riktigt, och att din vardag är mer jordnära och praktisk kan du låta bli att attraheras av det storslagna. Och det är helt okej – så länge du förstår att du inte kan ta den här känslan, stoppa ner den i byrålådan och ta fram när det passar dig. Nej, den kommer kräva all din uppmärksamhet och fulla engagemang hela tiden, och det enda sättet du kan klara av det som väntar är att hänge dig – skruva upp volymen, låt dina känslor ta mer plats, och bli en del av dramat, du med. Det kommer inte vara lätt för dig att anpassa dig, kanske är det första gången du låtit känslorna flöda fritt, och det kan i början kännas konstigt och oäkta. Det kommer också vara fullständigt utmattande, men det enda sättet att underlätta för dig själv är att släppa taget och inte tämja känslorna utan njuta av äventyret. Känns det läskigt? Mycket möjligt. Prova så märker du."
"När det kommer till arbete delar vi upp vårt liv i sådant vi måste göra, och fritid när vi kan ägna åt oss sådant vi vill göra. Normalt sett delas varje dag upp på det viset, eller åtminstone mellan veckodagar och helg. 2013 kommer dock att fungera lite annorlunda för dig, där första halvan av året kommer att präglas av sådant du måste göra, medan den andra halvan får du bestämma fritt över. Kanske inte supersvårt att gissa vilken del du kommer föredra. Men den första delen kan också innebära någon form av befordran eller att du uppnår viktiga mål, även om varje steg framåt betyder ingen återvändo. Pengamässigt ser året ut att bli ett av dina bästa hittills, och förra årets bekymmer ser ut att aldrig mer återkomma. Dina bästa perioder är juli och augusti, men även kring årsslutet ser det extra ljust ut."
Källa: elle.se
//a.jylhä
Vart finns du som är så självklar?
Ett nytt år
Ja de har börjat, år 2013,
Vad ska jag göra av det här året?
Vi kan börja med att sammanfatta 2012.
Vi hittade tillbaka till varandra i början av året och ja de var underbart. Men allt som är underbart försvinner alltid tillslut.
Ingenting är förevigt. De kan kännas som de, men sen gör man dumma val och inser de inte förrän det är allt för sent.
Våren kommer och jag bor själv igen. Otroligt värt för stunden för det var de enda jag behövde just då. Få göra som jag vill, resa dit jag ville utan att få skuldkänslor. Avskyr skuldkänslor.
Sommaren kommer och den blir inte alls som förra sommaren, jag tillbringar i stort sett all min lediga tid i Stockholm, denna sommaren liknar inte alls förra, men den var bra, men inte bäst.
Hösten kommer och jag tar ännu ett steg i mitt liv och börjar med en ny utmaning på jobbet. Helt otippat men jag trivs otroligt bra än idag. Har mycket att lära fortfarande men de kommer med små små steg hela tiden.
Jag öppnar ännu ett nytt kapitel i mitt liv. Och inser att jag ångrar mina beslut tidigare på året väldigt mycket. Men den här kapitlet är kort och går över fort, när jag inser att det inte finns något av värde att hämta längre. Idag är vi som främligar, inte som vi en gång var.
De senaste månaderna har jag börjat känna igen mig själv igen. Mitt glada, jag tar dagen som den kommer sätt.
2012 kommer va ett år som jag alltid ser tillbaka till och kommer tänka jag har växt sjukt mycket det här året. Men inte i sinnet utan på erfarenheter. Barnasinnet kommer jag alltid ha kvar, en väldigt lång tid framöver tror jag, som jag sa på min födelsedag jag vill nog aldrig växa upp på riktigt och bli seriös med livet. Finns ingen anledning för de än så länge,
2012 är ett år då jag gjort påtagliga misstag i alla dess former, misstag som jag har växt av och som jag absolut inte ångrar, hur ska jag annars lära mig?
Därför kommer 2013 bli ett år där jag "gör om, och gör rätt". Hoppas jag iallafall.
Det har kommit in människor i mitt liv, vissa av de försvunnit lika fort och andra finns än kvar. Vissa har försvunnit utan anledning, man har växt ifrån varandra som jag tycker är otroligt synd, men som jag inte har orken att göra något åt. Ömsesidig kontakt är något jag värderar starkt. Den som ger mig det jag behöver de får så mycket mer tillbaka.
Året som kommer hoppas jag på vänskap och värme. Vänskapliga hjärtan som slår i samma takt, och för samma sak. Jag vill vidga mina vyer och se framåt, mot en framtid av värme. Jag ska göra min resa som jag längtat så länge efter, som jag verkligen behöver göra. Behöver komma iväg och se en helt annan vardag.
Framför allt så ska jag inte vara en sådan "douchebag", jag ska fortfarande följa mitt hjärta men att försöka och inte såra någon. Aldrig varit min mening att såra någon men saker händer av en viss anledning. Du kanske inte ser anledningen direkt men vänta ett tag så kommer den gå obemärkt förbi och du ångrar aldrig något. De du kommer få ångra i ditt liv är de sakerna du aldrig vågade göra.
//a.jylhä
"In my mind, in my head, the dreams and love we shared, this is what we waiting for"
