När man inte kan få nog

Ni vet den där känslan när man saknar någon så de gör ont i hjärtat. Bokstavligt talat ont. För de enda man tänker på är att vad allt skulle vara enklare just nu om bara just den där speciella personen var här. 
Här med sin trygga, varma famn som man alltid längtar efter i tid och otid så fort den inte finns i närheten.
Hur en person kan ge en sånn otrolig trygghet bara av att vara i närheten av dig.
Och hur saknaden av den här personen kryper in under skinnet på dig. Hur man tror att det ska bli enklare att hantera saknaden för hur längre tid som passerar ihop, men de blir bara värre. Hur de kändes som om de var enklare att vara utan din någon i början när allt var nytt jämfört med hur de är nu när de bara blir mer frustrerande för varje gång man vet att man inte ses på någon dag.
Hur du inte kan få nog av din någon och du vill spendera varenda vakna minut på ett hanterbart avstånd från dennes famn och närhet. 
Hur tiden isär känns som en evighet och tiden ihop bara susar förbi. Hur de känns som man inte fått tillräckligt mycket tid ihop när de är dags att säga hej då igen. 
De gör verkligen ont att längta efter någon såhär mycket. Men när man inser att det är mindre än 24 timmar tills man får krypa upp i den där trygga, varma famnen igen så känns de lite lättare. De känns hanterbart igen och smärtan i hjärtat byts ut till pirr och fjärilar i magen. Fascinerande är vad de är.
/a.jylhä
 
 
 
 
 
 
 
 

Nyckeln till mitt hjärta

Ni vet känslan när man stoppar nyckeln i nyckelhålet till sitt hem? 
När man saknar att vara hemma så fort man är borta. När man pustar ut så fort man kliver in genom dörren. 
Ställer väskan på golvet och bara kliver in. Allt ser precis likadant ut som när man lämna de. 
Disken står fortfarande där odiskad, tröjan som inte kändes rätt ligger fortfarande på golvet men framför allt tystnaden. Den obehagliga, underbara tystnaden. 
Känslan som uppstår när man tänker på hur mycket man faktiskt åstadkommit i hemmet i stort sett på egen hand. Kunna säga och veta att ja jag klarar av att riva tapeter, tejpa listor, måla väggar, och så vidare, skapa hemmet som jag velat ha så länge. Precis som jag vill ha det. 
Den känslan är så himla oslagbar. 
 
Något annat som är oslagbart är känslan av att man mår bra. Jag trivs med livet otroligt bra som de är just nu. Typ så bra att jag nästan kan säga att de känns som flera års drömmande blir verklighet. 
Hur allt faller på plats och allt innan detta bara har kännts fel för att detta känns så himla rätt. Mer än allt annat någonsin.
Hur allt känns så himla självklart och glasklart. Så här starka känslor har jag bara kunnat drömma om.
Som jag sagt flera gånger det är nog ödet som gjort att vi hamnat här just nu, tillfällena har kommit och gått genom åren men då har vi inte varit redo för de här. Redo för att förlora oss i varandra. Leva i våran bubbla. 
Tänk er att man hittar någon som gör att tiden springer iväg så fort man får vara i dennes närhet men samtidigt står tiden still i våran bubbla. För så fort vi är i bubblan så handlar det bara om oss. Omvärlden kan snubbla omkull och tappa greppet men så länge vi håller oss i bubblan så mår vi bra och struntar i omvärlden. Bubblan skyddar oss från väder och vind. Blåser de stormar utanför bubblan så kan jag känna trygghet bara av att kliva in i denna bubbla med just dig. Bara andas samma luft som du gör mig lugn. Det lugnar kaoset i mig själv. De eviga kaoset med mina känslor. 
Man kan nog säga att du hittat nyckeln till mitt hjärta, den som varit borta så länge så jag börjat tvivla på om någon någonsin skulle kunna hitta den. Men just du har hittat den och ingen annan än jag är gladare över det. 
 
Mitt hjärta slår dubbelslag i din närhet och kaoset inom mig försvinner sakta men säkert.
 
//a.jylhä

Framtidens sötma

Nu händer det på riktigt. Jag har köpt mig en lägenhet. Om en månad kommer den vara min på heltid. Min alldeles egna dröm. 
Om 2016 var året som alla pratade om var skit så lovar jag att mitt 2017 har börjat väldigt bra trots omständigheterna. Nytt jobb och ny lägenhet. Min energi går inte riktigt att ta på, och känns som att jag har energi i överflöd. Skulle kunna dela med mig till alla som behöver och ibland önskar jag på riktigt att vissa människor vore mer mottagliga för energi från andra människor.
Alla relationer lär oss något, både vänskapliga och kärleksfulla. Och jag har bestämt mig att jag ska vara mottaglig mot allt som kan vara bra för mig och få mig att må bra. 
Är du en energi tjuv så tillhör du inte mitt liv. Jag vill ge så himla mycket till mina närmaste just nu så jag blir lite äcklad av mitt över possitiva beteende och sätt att bete mig,
De finns en person i mitt liv just nu som bara gör mig otroligt glad, hon borde ha en guldstjärna i kanten för så himla underbar som hon varit sen jag kom hem från Thailand. I o försej är hon alltid underbar men vet inte om jag är extra mottaglig till just hennes kärlek och omtanke just nu.
Hon ställer upp, hon lyssnar på allt mitt tjat, hon hänger med på alla galenskaper jag hittar på och framför allt hon ger mig kärlek i överflöd.
Jag önskar att alla hade en sådan människa i sitt liv. Då tror jag att världen skulle vara en bättre värld för alla.
Jag kan ta mig fan skratta mig lycklig att jag hittat min vän i livet i just dig Pernilla.
 
Sen är det mycket som är spännande just nu. Jag vet gåtfull som vanligt men vad vore inte en text om den inte ställde lite frågetecken hos läsaren? 
 
Mycket händer just nu och de börjar bli lite svårt att greppa vad som egentligen händer, men de löser sig, en dag i taget och leva i nuet känns som enda rätta. Visst att man kan se glimtar av framtidens sötma men jag vill inte springa utan jag tror jag vill krypa just nu. Krypa långsamt och njuta av varje stund så mycket som de bara går. 
 
En dag i taget.
//a.jylhä
 

Järnspöket

Har tänkt på dig för många gånger nu dem senaste dagarna. Så måste få tankarna ut ur systemet. Varför blir jag påmind om dig när jag träffar vänner från förr?

Påmind om hur bra vi hade de det när vi hade de bra. De är rätt komiskt de där att i efterhand endast tänka tillbaka på den tiden med glädje då de faktiskt fanns stunder som var himla mörka i mitt liv då. Men de jag vill minnas från oss idag är de som var bra. Så här kände jag inte för något år sen. Då ville jag bara minnas allt som var dåligt mellan oss.
Kom på mig själv att lyssna på Kent idag och inte vilket album som helst utan "Du & jag döden". Den eran då du och jag var vi, den musiken som påminner mig om oss.
Alltså de kommer ärligt talat stunder då jag bara skulle vilja leta fram ditt nummer och ringa dig. Vet inte vad jag skulle säga förlåt kanske och höra hur du mår. Förlåt för att jag var ung och hjärtekrossad kanske jag skulle säga. 
Säga att jag ångrar mig titt som tätt att jag raderade dig ur mitt liv. Att jag tog bort, kastade och raderade allt som påminde om dig. 
Att jag raderat allt från våra 3 och halvt år kan jag ångra så himla mycket. Jag raderade 3 och halvt år av mitt liv.
Jag kunde väl ha kunnat spara ett foto allafall? Eller ringen? Nej släng ringen ut genom bilfönstret i full fart. Rakt ner i ett lerigt dike så att den aldrig hittas igen.
Fan jag var förstörd och så himla arg på den tiden. Arg på de mesta. De var bara början på all min ilska som bubblade i mig.
Fast jag tror inte de som hände mellan oss förändrade dig så mycket, eller jag tror inte de? Eller? 
Ibland söker jag svar på något som jag kanske inte borde veta, 
Ibland blir jag arg på mig själv för att jag aldrig riktigt släpper taget om dig. Minnet om oss. 
Ibland ångrar jag att jag inte sett dig på 7 år. 
Hade jag fått spola tillbaka tiden till för 7år sen då jag såg dig en sista gång, då hade jag gjort annorlunda. Jag hade nog gjort slut ändå för vi var inte så bra för varandra,
Jag hade inte varit så iskall. Jag hade velat gjort slut på ett okej sätt så jag slapp älta de hela livet. 
Jag bär på mycket känslor och konflikter inom mig för att jag gjorde som jag gjorde. Jag behövde fly för att annars hade de varit för jobbigt, annars hade jag känt för mycket. Jag ville inte gå sönder mer, jag låste in mig själv.
Jag kan inte göra något ogjort men jag önskar idag att jag allafall kunde säga förlåt, kunna ha möjligheten att säga förlåt.
Jag glömmer aldrig de sista du sa till mig, jag glömmer aldrig din ilska och besvikelse därför vet jag också att jag aldrig kommer få en chans att säga förlåt. Förlåt.


Semester 2016

Det är himla underbart när det bara är någon timme kvar innan man går på en välbehövlig sommar semester. Känslan är så klockren varje gång. Betyder de att man verkliigen har längtat efter lite ledighet att kunna släppa jobbet helt?
Att man verkligen har behövt en paus och bara få vara?
Ja jag tror de, jag älskar mitt jobb men jag ljuger inte när jag säger är de är så himla skönt och veta att jag är ledig i 3 hela veckor. Samla kraft, samla minnen att se tillbaka till och längta efter när de är som mörkast.
Den här bilden beskriver verkligen min känsla igår när jag loggade ut från jobbet.
Beskriver ren och skär frihet och lycka.
Semester mood
is on.

//a.jylhä


Jag älskar min lilla trädgård

De bara växer och växer på våran balkong. Jag har alltid trott att jag inte har gröna fingrar. Utan har för de mesta dödat nästan alla växter inomhus efter ett visst antal veckor. 
Men vet ni vad? De handlar om att ha intresse för växterna och lyckan att få se de gro som gör att man kan ha gröna fingrar. 
Vet inte hur många timmar jag lagt på att få allt gro så himla bra. Men de lovar jag de är så himla värt de. Att få kunna sitta här på balkongen omringad av diverse tomatplantor, chiliplantor, basilikaplantor, oregano och ärtor är underbart. 






//a.jylhä

Bamboo bay, koh lanta




Inredning i ett nytt hem


//a.jylhä

Världen här kommer jag

Med min nya jordglob vet jag vart jag ska här i världen och vart jag vill. Vi börjar med en resa till Thailand om 45 dagar 💙
//a.jylhä

Vacker

Ibland lyckas man och ja är faktiskt riktigt nöjd med denns selfie. Selfie hit o selfie dit, tänk om ingen tog selfies hur skulle man då veta hur just du ser ut idag, hur fin just du är idag?
a.jylhä

De här är jag

Ja, vart ska jag börja. Din egna självkänsla kanske? Eller de här med att man lägger upp snygga bilder på sig själv efter träning och de finns de här personerna som man vet tänker "men åhh inte en träningsbild igen". Men vet du va? Är du den personen, varför bryr du dig? Varför bryr du dig om jag lägger upp en bild på instagram där jag tar en gymselfie? De här är mitt sätt att känna mig motiverad och snygg, de här är mitt sätt att skryta med att jag har varit duktig (vet att detta är många andras sätt också), 
Så varför ska du som tänker/kommenterar bilden trycka ner någon som precis kännt sig duktig, vad har du för mandat att ta ner mig på jorden igen? Jag skiter ärligt talat i vad ni som tycker att vissa människor bara lägger upp träningsbilder. De här är vårat instagram konto och vi gör precis vad vi vill med de precis som du som kanske inte lägger upp en bild varje dag du tränat. 
Så mitt svar till alla dumma tankar/kommentarer:
De här är jag, så här ser jag ut när jag varit duktig, och du har inget mandat att ta ner mig på jorden bara för att du tycker jag är en tönt som tar ännu en gymselfie.

//a.jylhä


Black&White Friday


//a.jylhä

Helgen 💙

Tackar och bockar för ännu en underbar helg 💙
//a.jylhä

Apple watch

Välkommen till familjen. Ännu en Apple pryl att vara stolt över. Jag har undvikit all info om denna klocka de senate 6 månaderna för att inte behöva känna ett behov av den. Men vips så skicka Apple ett mejl i fredags och promota klockan och vips var den beställd. Den kom hem igår och jag har inte riktigt blivit kompis med den än men kommer nog inte ta lång tid innan detta sker. Galet snygg på handleden är den iallafall.
//a.jylhä



Roadtrip till Smögen

Herregud vilken underbar helg det varit. Vi åkte i fredags mot Smögen för att hälsa på Pontus.
Att umgås med er i helgen har varit som att umgås med er för 4 år sen. Som om det inte gått en enda dag sen vi sågs sist, som att vi inte varit ifrån varandra en endaste minut trots att det det endå gått 4 år sen vi alla sågs och umgicks tillsammans. Sjukt att vi ses allihopa så sällan men fast vi funkar ihop så bra. Alla kompletterar varandra och accepterar varandras sämre sidor. Ingen dömer och vi ger råd till varandra som får iallafall mig att fundera på vad som är viktigt i livet. Ni är några av de få människorna som jag kan ha en hälsosam och kärleksfull relation med. Som jag sa till er, när jag kritiserar eller kommenterar något ni gjort då vet ni att jag bryr mig om er. Detta gäller i alla mina relationer. Bryr jag mig så ger jag dig kritik och visar på de här sättet att du är speciell för mig. Ni accepterar detta vilket är helt underbart och ni tar de inte på fel sätt för ni vet, ni är speciella. Ni lär mig även att alla är olika och att de faktiskt går att acceptera att någon gör en sak på ett annat sätt, ett sätt som faktiskt funkar för personen i fråga men som kanske inte funkar för mig. Men jag accepterar detta speciellt när jag är med er. Ni får mig även att se saker ur en annan vinkel än min egen. Att det finns två sidor av en situation. Framförallt så har vi alla sjukt mycket kärlek och lycka att ge varandra, jag känner i allafall att den närhet och kärlek jag ger till er går inte att beskrivas i ord. Och ni ger mig så mycket tillbaka bara genom att finnas i min närhet. 
Jag har även insett exakt vad jag vill ha utav mina relationer i livet, en uppenbarelse som jag inte ska blunda för. Jag vill inte ha något komplicerat eller krångligt med mycket frågetecken utan jag vill ha något självklart där jag slipper stå i köket upp o ner på händer och hålla andan för att jag knappt vet ut eller in på mig själv. Jag orkar inte lägga ner tid på onödiga relationer som tar energi. Jag kommer slopa alla energitjuvar och rikta min uppskattning och lycka mot de som är viktigast för mig. Tack som fan för de här dagarna ett bevis på livslång vänskap och lycka. 
//a.jylhä
 
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0