För långt bort
När man reser totalt 20 mil på en dag för att endast åka till jobbet och sedan äta middag med dina bästa vänner, då inser man att man bor och arbetar för långt ifrån sina närmaste.
Dessutom också åt fel håll.
Jag har alltid varit en person som inte vill göra allt så enkelt för mig själv och inte göra de för bekvämt. Ja, nu låter jag sådär ironisk och bitter igen.
I grundskolan bodde jag 7 km bort från skolan, så jag fick åka buss eller cykla för att ta mig dit. (detta kunde inte jag påverka)
I gymnasiet gick jag i skolan i Huddige och bodde i Vagnhärad och hade en enkelresa till skolan på 1 h och 30 min. (Detta valde jag till en början)
Sedan fick jag jobb i Södertälje och bodde i Vagnhärad. Detta var för bekvämt så jag flyttade till Nyköping och jobbade i Södertälje (detta valde jag också själv)
Nu bor jag i Nyköping och arbetar i Norrköping och har de närmaste åt andra hållet. (detta valde jag dessutom också själv)
Ja, helt enkelt tycker jag inte om bekvämigheter utan jag letar mig så långt bort de bara går från de som ska kallas mitt hem i grund och botten.
Ensam hemma dag två då, och jag har inte riktigt hunnit känna efter hur de känns för jag är så otroligt stressad med allt så jag skakar och är som en ekorre på extacy dygnet runt.
Jag saknar min Martin otroligt mycket som man kan prata med, mysa med här hemma och bara komma hem och vara sådär bitter som jag kan vara tills jag får mat i magen. Nu är de ingen som märker att jag är bitter innan mat och ingen som tjatar om att jag ett monster innan maten. Så nu är inte middagen så viktig längre, frågan är om detta är ett plus eller en nackdel?
//a.jylhä
Kommentarer
Trackback
