Anna Jylhä

Jag har precis i denna minut skrivit de mest känsloladdade mejlet jag nog någonsin kommer skriva. Hur jag blottat hela min själ och mina känslor för någon som jag aldrig tidigare har gjort.

Hur jag lagd alla korten på bordet och verkligen skrivit ner exakt hur jag känner.

Hur jag själv har sprängt min egna skyddsmur mot alla dåliga känslor, denna mur som jag byggt upp i så många års tid, som jag behövt för att kunna stänga av. Skyddsmuren som fått mig verka känslokall. Men man har kunnat se glimtar av vad som döljt sig bakom.

Hur jag egentligen just nu känner mig otroligt svag och rädd. Rädd för responsen och rädd för hur de här egentligen ska sluta?

Det känns som om jag står i den mörkaste skogen av de alla, jag ser ingenting och säger kom och ta mig jag har sprängt min skyddsmur.

Shit...

//a.jylhä