Anna Jylhä

Hur kan människor som man försöker glömma göra en påmind hela tiden. 

Varför kan jag bara inte släppa taget och bara vara jag. 

Är det för att minnena aldrig försvinner eller är det för att jag inte har stängt av helt?

Jag vill bara vara jag och leva. Vara glad och inte fundera på onödiga saker. Inte fundera på saker som gjort mig besviken och gör de än idag.

Varför kan jag inte bestämma mig på riktigt vad de är egentligen jag vill? 

Jag vet att jag kan stänga av när jag väl bestämmer mig på riktigt att aldrig vill minnas längre. Men vissa människor i mitt liv kommer jag alltid bli påmind om, de är de människorna jag aldrig har fått några riktiga avslut med. Inga kapitel att stänga och lämna bakom mig utan de är en utdraget kapitel som aldrig vill ta slut. Fast jag helst av allt bara vill ta nästa steg. För mitt eget välmående.

Varför ska det alltid finnas något som stoppar en från att göra något man velat göra en längre tid. 

Något som håller en kvar, något som håller en osynlig hand på axeln och får mig att inte ta nästa steg. 

Under veckan har jag fått två erbjudanden men jag vågar inte ringa de där samtalet och ta tag i de, för det är något som stoppar mig. Varför? Det finns inget självklart som borde stoppa mig. Bara min egna dumhet. 

Jag är en drömmare. Jag dagdrömmer säker flera timmar varje dygn. Drömmer om ett liv där jag aldrig är besviken på något och där jag vågar bestämma mig för vad jag vill. Man kan säga att jag lever ibland i min lilla drömvärld som aldrig kommer bli sann om jag inte släpper taget på riktigt och glömmer det som varit. 

Om bara någon kunde rycka med mig till ett liv som jag inte vågar bestämma mig för själv, jag behöver en hjälpande hand för att förverkliga drömmen. Som en räddare i nöden. Vart finns du som kan visa mig vägen? Visa mig vägen till min dröm. Jag längtar tills jag träffar dig som tar mig med storm och får mig att sluta fundera på allt runtomkring. Som bara får mig att leva på riktigt och får mig att strunta i vad alla andra tycker. Som får mig att känna trygghet och en axel att gråta mot när jag behöver, men framför allt som jag vågar gråta mot. Jag vet att du finns. Om man ska tro på stjärnorna så borde du komma in i mitt liv inom en snar framtid. Det hoppas jag för snart kommer en jobbig tid då jag behöver en sann vän och närhet i olidliga mängder. 

Visa mig vem du är så kommer jag följa dig vart du än vill gå.