Anna Jylhä

Här sitter jag i soffan under täcket en fredag kväll och är tillfreds med livet. 

Jag fick jobba sent idag så var inte hemma förrän för en timma sedan. 

Du kommer äntligen hem imorgon och jag är nervös och pirrig i kroppen. Vet inte riktigt om jag ska stå på händer eller om jag ska göra kullerbyttor. Du har varit borta i 2 veckor. Innan du åkte sa jag att de skulle bli väldigt jobbigt för mig för jag skulle sakna dig. Och visst har jag saknat dig, vissa dagar har jag till och med varit så nere så jag gråtit men överlag så har jag försökt att inte tänka på de.

Men nu är äntligen snart dagen kommen när du kommer hem. Som jag sa jag är otroligt nervös och känns lite som första dejten, lite rädd på samma gång som det pirrar i magen. 2 veckor är kanske inte så lång tid på en livstid men på en månad så är det faktiskt halva månaden. Och vara utan varandra som varit så tillgängliga för varandra sen ruta ett har varit jobbigt. Vet inte om jag skulle klara det igen. 

Du kommer hem på kvällen så hela dagen imorgon kommer jag gå och ha fjärilar i magen och längta ihjäl mig.

Baah förstår inte hur de gått mig på nerverna som värst de sista dagarna, hur jag i stort sett inte kunnat tänkt på något annat och redan börjat räkna ner för 4 dagar sedan? 

Juu jag är kär helt klart. 

Kom hem nu.

//a.jylhä