Anna Jylhä

Ni vet den där känslan när man saknar någon så de gör ont i hjärtat. Bokstavligt talat ont. För de enda man tänker på är att vad allt skulle vara enklare just nu om bara just den där speciella personen var här. 

Här med sin trygga, varma famn som man alltid längtar efter i tid och otid så fort den inte finns i närheten.

Hur en person kan ge en sånn otrolig trygghet bara av att vara i närheten av dig.

Och hur saknaden av den här personen kryper in under skinnet på dig. Hur man tror att det ska bli enklare att hantera saknaden för hur längre tid som passerar ihop, men de blir bara värre. Hur de kändes som om de var enklare att vara utan din någon i början när allt var nytt jämfört med hur de är nu när de bara blir mer frustrerande för varje gång man vet att man inte ses på någon dag.

Hur du inte kan få nog av din någon och du vill spendera varenda vakna minut på ett hanterbart avstånd från dennes famn och närhet. 

Hur tiden isär känns som en evighet och tiden ihop bara susar förbi. Hur de känns som man inte fått tillräckligt mycket tid ihop när de är dags att säga hej då igen. 

De gör verkligen ont att längta efter någon såhär mycket. Men när man inser att det är mindre än 24 timmar tills man får krypa upp i den där trygga, varma famnen igen så känns de lite lättare. De känns hanterbart igen och smärtan i hjärtat byts ut till pirr och fjärilar i magen. Fascinerande är vad de är.

/a.jylhä