Anna Jylhä

Den stora frågan är när man ska växa upp? Vill jag någonsin göra det?
Att växa upp finns för mig inte på kartan på ett bra tag, jag känner mig inte ett dugg vuxen, och när folk frågar om min ålder måste jag alltid tänka efter; hur gammal är jag egentligen?
Känns ibland som att jag stannat i någon sorts episod i mitt liv då jag endast njuter av dagen. Jag vill inte se tillbaka för mycket på det som varit och jag vill inte tänka för mycket på framtiden. Jag vill bara leva just idag, inte igår och inte imorgon.
Jag fyller 23 år idag, men jag känner mig inte en enda dag äldre, snarare yngre. Är det ett tecken på att jag aldrig vill växa upp på riktigt?!?
//a.jylhä, 23år och fundersam

Jag klarade 9 kilometer under 45 min, så jäkla nöjd.
I och för sig på löpbandet, jag måste ta tag i att springa utomhus, variera lite med både löpbandet och utomhus.
Först måste jag köpa en värd klocka att springa med som mäter hastigheten så de triggar en att göra bättre utomhus också.
9 kilometer på 44,5 minuter var dagens prestation.
Midnattsloppet 2013, here i come!
//a.jylhä

Det sjuka med den här beskrivningen är att det känns som att läsa en bok om mig själv.
Har lärt mig ett nytt ord också "ambivalent". Vilket beskriver mig med ett ord. Att jag älskar som jag samtidigt hatar någon/något. Äntligen har jag fått ett exakt ord på hur jag ibland känner för vissa personer.
Jag är verkligen ambivalent!
//a.jylhä

Skulle verkligen behöva en rejäl dos av just dig, känslan känns så konstig, så annorlunda,
Jag får nästan ont i magen, varför? Säkert utan någon anledning, men just nu skulle inte den där dosen helt enkelt inte vara fel...

Dagens ledord, morgondagens ledord, alla dagars ledord