Trots denna anti-julkänsla jag haft så fort de blev tal om jul. Så kan jag ärligt säga att jag faktiskt kände lite idag när jag handlade julklappar att julen faktiskt kan bli bra. Känslan förstärktes när jag kom hem och fundera lite extra på klapparna. Och vad kan inte göra just mina klappar speciella och att de verkligen kommer från hjärtat?
Jo en liten touch av mitt fotointresse och en oändlig mängd av bilder. Och jag tror att just mina klappar blev helt klart speciella.
Nu ligger vi här i sängen jag och mitt hjärta och önskar bara att julen nu ska komma så jag verkligen får känna känslan av jul.
//a.jylhä
Jag ligger här i badkaret och tänker tillbaka på helgens bravader.
De går inte att beskriva i ord hur mycket jag uppskattade lördagen mer än något annat just nu. Stjärnhov och alla dess människor, stora som små, hur de får en att känna sig så otroligt uppskattad och värdesatt. Hur en endaste kväll kan få en att sväva på moln. De är fantastiskt.
Julen närmar sig med stora kliv och detta kommer bli den första julen på väldigt länge då jag inte kommer ha en enda bestämd tid på dagen. Jag kommer vara där jag vill vara, när jag vill vara och hur jag vill vara.
Jag fick dessutom hem mina två nyårsklänningar idag, men jag misstänker (om jag känner mig själv rätt) att jag kommer dessutom beställa hem en julaftonsklänning. Då jag helt missat att tänka ut vad jag skulle ha på mig då. That's me.
Travis måste såklart vara med överallt så fort man kliver in genom ytterdörren på kvällarna. Han var med och pysslade i sovrummet tidigare och nu sitter han brevid mig på badkarskanten dock påväg i men han vågar inte riktigt. Han är min absoluta favorit pojke och de är inte många som kan mäta sig med han ...
//a.jylhä
Alla pratar om lucia och jul. Och jag ärligt talat kräks. Jag avskyr julen mer och mer för varje år som går. Man kanske skulle fira jul hemma här i min egen lya med endast katten och jag?
Ibland tänker jag, tänk om någon skulle följa mitt liv och alla min steg och beslut. Se hur jag lever mitt liv. T.ex. de här med att jag inte har någon aptit överhuvudtaget och inte har haft de på ett bra tag. Ser mest mat som näring. Som idag, fortfarande ingen aptit, men jag kände ändå att jag borde äta något då jag annars nog skulle svimma påväg till jobbet imorgon. Min middag bestod av kokat ris smaksatt med grillkrydda och endast grillkrydda.
Jag brukar förklara de som, de är inte de att jag inte tycker om att laga mat, utan mer att jag saknar att laga mat till någon som kan uppskatta den, då jag inte gör de. Därför jag i stort sett kan äta vad för skit som helst eller inget alls. Uppskattar nämligen inte maten alls längre. Trist. Hoppas de kommer någon snart som vill äta middag med mig, tragiskt att tänka att jag måste ha sällskap för att äta. Men sant.
Vill du bjuda mig på mat eller fråga om jag vill laga mat åt dig?
Nej!, sitter och kollar på House och de kommer upp massa äckliga monster i serien. Vad är de här för något? Varför förstöra en serie för mig som jag tycker om att kolla på med massa äckliga monster. Nu kan jag inte kolla på detta heller längre. Klarar inte av onaturliga och äckliga monster längre. Alltså jag kan inte se på skräckfilm längre alls. Jag blir livrädd och får kalla kårar genom hela kroppen.
Dessutom tror jag att de står och väntar ett "levande skelett" i hallen efter varje gång jag duschat, fy jag kan verkligen föreställa mig hur de ser ut när de står där och väntar på mig att jag ska gå till köket. Det är så verkligt.
"Dina ögon ser ut som ett par snälla ögon, ett par ögon som speglar din personlighet och ett par ögon som får en att bli nervös och le"
//a.jylhä
Jag förundras över hur mycket jag älskar (ja jag säger älskar för de gör jag verkligen) nätshopping. Ta till exempel Lager 157 som alldeles nyligen har öppnat i Norrköping. Men jag har inte varit och besökt den fysiska butiken än, men jag har redan beställt hem 2 paket från deras nätshop. Och då har de endast gått en och en halv månad.
Nätshopping över lag kan verkligen vara något av de bästa som finns ( om du såklart vet vilken storlek du ska ha).
Idag fick jag hem dessa två underbara toppar från Lager 157. Och de passar perfekt...
//a.jylhä
En puss gör en alltid glad.
I brist på annat så tänkte jag svara på dessa 12 ointressanta frågorna, för att kanske kunna somna efter de.
Vad ska du göra när våren kommer? - Åka till Island i en vecka, och njuta av den underbara atmosfären och plåta naturen runt omkring i mängder, vill du följa med?
Sommarplaner: -Kom med förslag jag vill göra något stort och annorlunda.
Hur många kuddar sover du med? -2 Kingsize kuddar och två i normal storlek.
vad ser du om du tittar ut genom ditt fönster? -Grannens balkong.
vad köpte du senast? -iPhone 4s, som fungerar kasst med Tele2
Har du något husdjur? -En katt, Travis, 5 månader gammal.
Är du en bra partner? -Ibland, men när de väl gäller kan jag ärligt säga att jag är en av de bättre, minus är väl att jag kan vara rätt så bitter. Men för det mesta är jag otroligt kärleksfull och underbar.
Har du varit kär? - Ja,
Är du vän med grannarna? -Kan man säga att man är vän om man kollat genom hållet i ytterdörren när de kommer i trappuppgången, och man hör alla deras konversationer?
Föredrar du att ge eller få något? -Både och beroende på situation, ger hellre men när jag förtjänar de så vill jag väldigt gärna få något också.
Beskriv dig själv med tre ord: Galen, hopplös och underbar
Bästa känslan? -Att vara nykär. Känna den där känslan då de bara pirrar i hela kroppen dygnet runt. Allt är så spännande och nytt.
Låt som just nu spelas mer än en gång om dagen? - Adele - Someone like you
//a.jylhä
Jag sitter här förkyld så jag knappt kan andas och tycker synd om mig själv, och önskar att livet ibland kunde vara som på en dans på rosor. Fast jag kan ärligt säga att detta är första tisdagen på ett väldigt bra tag då jag inte är deprimerad och bitter.
Jag tror att de är de bra känslorna från helgen som sitter i och att jag fortfarande går på rosa moln efter i fredags när vi hade julbord och alla vi nyanställda på jobbet blev hyllade till hundra procent över vårat fantastiska jobb med julshowen.
Plus bara bra känslor i lördags då jag äntligen fick träffa er, så som jag har saknat er. Det bästa med er är att det kan gå en evighet mellan gångerna man träffas men ni lever kvar i mitt hjärtat alltid och ni behandlar en som ni alltid gjort. Ni är som stjärnor ni syns inte alltid men ni finns alltid där, och jag hoppas ni vet att samma gäller för mig, jag finns för er när ni behöver mig som ni finns för mig när jag behöver er som mest.
Sen tror jag mitt goda humör också kommer från Emmas och min promenad och pratstund idag. Bara spy galla på vissa personer som verkligen inte förtjänar något bättre än en brinnande bajspåse i brevlådan.
Inte förtjänar ens att nämnas vid namn, som beter sig så annorlunda mot vad man själv skulle göra, sånna som inte går att lita på. Helt enkelt en pratstund då man bara fick ut precis allt om vissa personer. Dessa promenader börjar bli mer och mer som en behov än en mysig sak att göra. Värt!
En sak jag funderar mycket på är framtiden.
Hur vill jag att den ska se ut?
Vad vill jag att den ska innehålla?
Hur gör jag för att må som bäst själv i framtiden?
På frågan hur jag vill att den ska se ut svarar jag nog att de vet jag inte riktigt, bara jag mår bra av den är de viktigaste, att jag trivs och inte mår dåligt så fort jag känner minsta motgång.
På frågan vad jag vill att den ska innehålla svarar jag, någon att leva och dela min vardag med, en partner. Jag vill dessutom bara omge mig med personer jag verkligen litar på till 100 %, då vet jag att de aldrig blir komplicerat och oroligt. Just nu känner har några få som jag kan lita på till 100 %. De kanske är få men de är helt klart bäst i alla situationer och lägen.
Och på frågan hur jag gör för att må som bäst själv i framtiden svarar jag, jag tar tag i saken innan de är försent att göra något alls. Vara mer vaksam mot varningstecknen och tänka på mig själv innan jag blir helt körd i skiten.
Ibland ser jag mig själv som ett hopplöst fall, som endast kräver en massa. Kanske en tanke som fastnat. Just därför jag är så hopplös, eller så känner jag mig inte trygg?
Jag vet inte vad problemet är men jag kan inte riktigt bestämma mig heller tror jag, ska jag vara på ett visst sätt eller ett annat eller ska jag bara vara mig själv? Är jag verkligen topp notch när jag är mig själv eller är jag ett hopplöst fall?
Om jag är ett hopplöst fall så är jag väl de och då tillhör de min personlighet, när jag dör kommer de stå "den hopplöse" på min grav. Eller?
// a.jylhä alias "den hopplöse"
Gårdagen lever kvar i mitt hjärta. Det kommer de göra en väldigt lång tid framöver. Julshowen gick hem, vi dansade, vi minglade och vi var bäst under hela kvällen. Tack Stadium.
//a.jylhä
